tollarcharlies blogg

Bara för att jag sa att jag inte har fått några fler fästingar så fick jag det! Matte satt och gosade med mig och då hittade hon den. Jag tycker att det är så skönt att bli kliad där ryggen slutar och svansen börjar. Och precis där svansen sitter fast hittade hon fästingen. Denna gången hade jag inte märkt det själv. Men matte tog bort den med den där lilla konstiga pennan med en plastögla i ena ändan. Jag kände ingenting! Och inte blev det någon röd, otäck bula efteråt heller. Skönt! Jag tror att jag ska be matte klia igenom hela mig, så att jag inte har ännu fler fästingar.

Idag har jag hjälpt husse att klippa gräs här hemma. På våran JÄTTESTORA tomt. Det gick snabbt. Han har köpt en ny gräsklippare, inte en sådan där med motor som brummar och inte en sådan där med lång sladd som vi har i stugan, utan en som säger ratatatatat och som inte alls är stor. Men det är klart det behövs ju inga stora maskiner till den ytan. När vi var färdiga så samlade husse upp gräset i en korg och vi gick upp i skogen och slängde det. Och vet du? Jag behövde inte ha koppel på mig. Nu tycker husse att jag är så duktig så jag får vara utan. Det tycker jag är jättebra.

Men vet du något annat? För ett tag sedan fick jag två sådana där äckliga fästingar på mig. Först en på huvudet och när matte hade tagit bort den blev det en stor bula. Matte sa att den var röd och infekterad så hon tvättade den flera gånger. Sedan köpte hon ett halsband till mig på Apoteket, ett som ska hindra fästingar att bita sig fast på mig. Men bara efter ett par dagar så upptäckte jag själv att jag hade en på insidan av bakbenet. Jag slickade och bet och försökt få bort den själv, men det gick inte. Matte fick se det när hon kom hem och tog bort den. Då var den redan död och det var jätteäckligt. Det blev lite fult där också men det gick bort efter ett tag. Sedan har jag inte fått några mer fästingar, sån tur att jag har ett sådant halsband.

Det är så kul i Halmstad. Har jag berättat att min gamla gris var kvar här enda sedan förra sommaren? Jag blev så glad när jag hittade den. Men det är inte alltid husse och matte tycker att det är lika roligt att kasta gris som jag tycker.

 

Just nu håller husse på med att bygga igen i stugan. Jag vet egentligen inte vad han ska göra, men dom har pratat nå´t om att göra större altan. Synd tycker jag, för jag har sådan fin utkiksplats på trappan, den försvinner tydligen då. Men jag får väl ligga ute i trädgården i stället. Men jag hjälper i alla fall husse så gott jag kan. Fast idag fick jag inte hålla i snöret, det var mycket viktigt att det blev rakt, sa han och då ville han göra det själv.

Min matte säger att nu kan hon lita på mig... Jag känner mig lite förnedrad när hon säger så. Inte vet jag riktigt vad hon menar heller. En dag hörde jag att dom pratade om hur duktig Charlie har blivit som inte har bitit i något sedan vi flyttade... Precis som om jag skulle göra det! OK, när jag var liten så visste jag ju inte riktigt att det bara var i vissa saker jag fick bita, ben och leksaker och sånt. Inte visste väl jag att skor och möbler inte var tillåtet att bita i. Ja, ja, men nu har jag inte bitit i något på jättelänge i alla fall. Fast ibland hämtar jag en sko från skohyllan och placerar mitt i hallen. Det är för att markera lite att jag tycker att dom har varit borta för länge. Då kan dom tänka Oj, det är bäst att skynda sig hem så att inte Charlie börjar bita igen... hi hi

Vet du vad? Jag har ju berättat att vi bor precis vid skogen. När det fortfarande var snö och slask kunde man inte gå upp i skogen från vårt hus. Men nu kan man det. Vi går där flera gånger om dagen. Först husse och jag tidigt på morgonen, sedan går matte och jag, fast då går vi mycket längre. Fast det är inte alla mornar som hon orkar gå upp i skogen, hon hinner inte säger hon. Då går vi bara en liten sväng runt kvarteret. Men jag hävdar att det är för att hon sover för länge. Om hon bara kunde skärpa sig och gå upp i tid så skulle vi hinna gå hur långt som helst på morgonen.



En morgon tog matte kort från köksfönstret på husse och mig när vi kom springande ner för backen. Kolla nu in att det gräset som syns på vår tomt är det enda gräs som finns - på vår tomt!!! Fatta att jag vill gå i skogen...

Nu har jag i alla fall tagit mitt första dopp... Gud så kul det var att få springa efter min nya vattenleksak som husse kastade. Nästa gång hoppas jag att James eller Nemo är med. Men nu har det blivit lite kallt igen så det kanske inte blir något bad den här helgen.

Jag har fått två nya kompisar i Halmstad. Den ena bor mitt över oss och heter Ville. Han är en stor svart sak som jag först var lite rädd för. Men han är faktiskt ganska snäll. Han har varit inne i våran trädgård ett par gånger och lekt med mig och det tycker jag är jättekul. Han springer fort, fort och jag följer efter. Men ibland vill han brottas och det vill inte jag, då går jag undan och ibland lägger jag mig ner. Då slutar han. Han är snäll, Ville.

I stugan bakom våran, har det flyttat in en gullig kille. Det är en basset. Men vet du vad han heter?
Drutten :-). Hans matte försvarade sig med att det inte var hon som hade döpt honom, utan att det var den familjen som han hade bott hos innan han kom till dom. Han är nämligen nästan lika gammal som jag, två år. Vi har bara hälsat på varandra över staketet. Jag skulle jättegärna vilja leka med Drutten, han verkar vara hur snäll som helst. Jag undrar om våra mattar tänker låta oss göra det någon gång?

På tal om det så har jag inte fått leka med varken James eller Nemo och Lima fast vi har varit i Halmstad flera helger. Matte hade tänkt att vi skulle åka till hundbadet igår, men då kom det ju ett fruktansvärt åskväder och ösregn så det gick inte. Idag hann vi inte för dom skulle göra klart gången och åka med en massa skräp till sortergården. Sedan var det dags att åka hem. Hoppas att det blir hundbadet och mina kompisar nästa helg.

Matte har hittat ett drömställe! Ett ställe i skogen med en massa blommor som hon tycker är fina(?). Hon sa att dom inte var riktigt färdiga ännu och nästa helg är dom nog överblommade, så hon tyckte att jag skulle sätta mig där i blomhavet och så kunde hon föreviga det på detta sättet i stället. Ibland är hon lite konstig...

Nu har jag haft fullt upp ett tag. Husse skulle lägga stenplattor i trädgården i Halmstad. Jag hade fullt sjå att hjälpa till. Jag kunde faktiskt inte lyfta dom där tunga stenarna, men jag hjälpte till när husse skulle sätta snöre i kanten så att det blev rakt och jag hjälpte till när han skulle gräva bort grästuvor.





Jag sa till matte att hon också skulle hjälpa till, men hon sa att det var för tungt!






Till slut tröttnade jag och la mig i skuggan och tittade på.





Du ska veta att jag var helt slut på kvällen. Jag orkade inte ens resa på mig när husse tyckte att vi skulle gå ut och nattakissa.



Idag åkte vi till Halmstad igen och då skulle husse bära in ännu mer sten. Han hade bilen utanför och bar en massa stenar från ett släp. Samtidigt var det en kille, som jag inte känner, inne i stugan och skulle koppla ihop TV´n med en massa sladdar och grejer. När han ropade på husse och ville att han skulle komma och titta gick husse in och glömde stänga grinden. Jag hade hämtat min boll för jag tyckte att husse skulle kasta med mig, men när jag fick se att grinden var öppen tänkte jag att jag kunde gå på en liten upptäcksfärd. Jag har aldrig fått följa med åt andra hållet på vårt område. Så jag lämnade bollen och stack iväg dit för att kolla. Jag kom ihåg att när matte och jag hade varit ute och gått förra helgen, så såg jag en hund åt det hållet som jag aldrig har sett förut. Hon kanske var där någonstans... Jag stack iväg fortare än ögat men jag såg ingen. Men jag tog mig en rejäl tur i alla fall. Precis som jag var på väg tillbaka fick jag se husse komma runt hörnet och han hade min boll med sig. Hade han letat efter mig för att vi skulle leka!? Så snäll han är. Jag blev jätteglad och rusade fram till husse. Nu ville han inte leka med mig kan jag ju säga då, han tog tag i mitt halsband och gick med raska steg tillbaka till vår stuga. Där stängde han grinden och ville absolut inte kasta boll. Matte såg inte så särskilt glad ut, så jag tror att det inte var helt OK att sticka på upptäcksfäd själv.

Vet du? Det är lite synd om mig! Jag har haft ögoninflammation och varit hos djurdoktorn. Jag har fått sådana där otäcka droppar i ögonen och det tycker jag inte är något vidare. Men nu är dropparna slut. Matte säger att det verkar som om det inte är helt OK och kanske ska vi ringa till hunddoktorn igen. Men det är inte det som är det värsta. När vi var där fick jag väga mig. 25,8 kg! Oj sa matte, oj sa hunddoktorn! Matte frågade om hon tyckte att jag var tjock! Hur tror du jag känner mig när dom pratar över huvet på mig om att jag är tjock!!! Hunddoktorn tyckte inte att jag var tjock nu, men att jag var stor för att vara Tollare och att vi skulle hålla igen lite med maten. Det är just därför det är synd om mig. Inte ett grisöra, pluttebitar till godis och minimalt med mat! Vem tycker att livet är roligt då? Jag är ju hungrig nästan jämt, ju! Det var så att jag till och med var på väg att snyta en brödkant som matte skulle slänga. Nej, jag tror att jag ska protestera, men jag vet inte hur!

Ibland kan matte vara hemma och jobba och det var hon några dagar innan påsk. Men inte hemma utan i stugan. Jag fick följa med. Det var bara hon och jag - å gud så mysigt vi hade. Vi gick upp tidigt och gick en lång promenad, sedan satt hon och jobbade vid köksbordet och jag fick ligga vid hennes fötter och sova. Dödskönt. Tänk om hon kunde vara hemma varje dag!







Nu har jag fått ta sista promenaden på vår strand innan sommaren. Det är inte förrän till hösen igen som man får gå där med hund. Det tycker jag är knasigt. Undra varför inte jag skulle kunna gå där? Matte var lite busig och sa att vi kunde gå där första dagen det var förbjudet, det var i söndags, för att vi gick så tidigt på morgonen. Det var knappast en enda människa där. Men jag kände minsann att det luktade nykissat i sandbankarna så det hade säkert gått någon annan hund där innan mig i alla fall. I fortsättningen får vi åka till hundbadet, men det gör inte mig något för då är chansen stor att jag får träffa mina kompisar.

Även att det är synd om mig så är jag ändå jätteglad. Jag har fått halvsyskon. Min mamma har fått fem flickor och två pojkar. Matte har lovat att vi ska åka och hälsa på men inte förrän dom har blivit lite större. Jag hörde att hon sa en kväll - kanske en liten Belliz - aldrig sa husse. Undra vad dom menade?

Idag har vi utforskat skogen lite mer vid vårt nya hus. Så mysigt det var. Vi gick vid den lilla sjön och då träffade vi taxen Vincent. Han är för mysig, men så liten han är. Det är inte lätt att leka för han försvinner ju under mig. När vi skulle gå ropade matte på mig och jag stannade bara lite och sa hej då till Vincent innan jag sprang fram till matte. Hon tyckte att jag var jätteduktig och sa att hon nog skulle kunna släppa mig lös snart även här i våran skog. Nu när jag börjar känna mig hemma här så hittar ju jag hem om matte skulle komma bort från mig. Men det gör hon nog inte hon brukar hålla sig intill mig hela tiden. Vi gick en annan väg sedan och kom upp vid husen nästan där Lina bodde innan. Sedan gick vi utmed gatan och sedan in i skogen igen och kom ut precis vid vårt hus. Så bra det blev. Nu vet vi att vi kan bara kan gå rätt upp i skogen och där finns många mysiga promenadstigar.

Men vet du en annan sak? Jag har pussat en groda idag också. Vid den lilla sjön var det precis fullt av grodor. Matte sa att pussar man en groda så kan den bli en prins. Så jag pussade en och hoppades att det skulle blir en prinsessa, en hundprinsessa! Men det blev det inte! Grodan satt bara kvar och stirrade på mig och förvandlades inte ett enda dugg. Nej, helst vill jag träffa en riktig hundprinsessa- en Bellizprinsessa ♥ ♥ ♥.

Idag har jag varit "Hund i city"... Ida, min bästis som brukar hämta mig ibland och gå ut med mig, frågade matte om jag fick följa med henne till stan idag för det var lite hundgalej. Själklart, sa matte. Hon tyckte att det passade jättebra för dom skulle hålla på och greja i förrådet och då hade det varit lite jobbigt och ha mig med sa hon. Undra vad hon menar med det?

I varje fall så har jag haft en toppendag med Ida. Och kan du tänka dig... en kompis till henne kom också och hade med sig en sådan underbar tjej som hette Bella. Det var en Lagotto, hur söt som helst. När vi var på väg hem fick vi springa lösa och busa och hade så himla kul. Jag hoppas att jag får träffa henne igen. Husse säger att jag bara är ute och jagar brudar...

Men kan du tro att jag var trött sen, eller? Jag bara la mig på gräset när jag hoppade ur bilen här hemma. Matte sa att hade hon kunnat lite på mig så hade jag fått ligga kvar. Och det kan du skriva upp att hon hade kunnat. Jag hade inte rört mig ur fläcken. Men jag somnade gott på mattan också när jag kom in.

Nu har jag faktist jättemycket att berätta... Min matte har varit så trött, så trött så hon har inte orkat hjälpa mig så att jag kan förmedla vad som händer i mitt liv till dig. Men nu ska du få höra...

Vi har bott ganska länge i vårt nya hus nu - så länge att jag vet precis var vi är när vi kommer i bilen förbi huset där alla barnen brukar vara (matte kallar det för dagis) - då är vi hemma. Då brukar jag säga det till matte i bilen så att hon inte ska köra fel. Å så blir jag så glad när vi kommer hem för jag tycker att det är jättebra i vårt nya hus. Lite tråkigt att det inte är någon stor trädgård, men vi har hittat bra vägar med härliga dofter där vi går varje dag. Jag vill inte påstå att matte och husse har engagerat sig i mig särskilt mycket sedan vi flyttade, för varje kväll ska dom antingen åka och handla hyllor eller lampor eller nå´t, annars ska dom hålla på och montera ihop en massa grejer. Men flera gånger har vi i alla fall varit och gått runt Västersjön. Å så skönt det är att springa fort fort nu när det inte är någon snö eller hal is. Där får jag springa precis som jag vill och det är så kul. Matte och husse säger att jag är så duktig för när vi möter någon så ropar dom in mig och då kommer jag alltid och går bredvid dom, då får jag en godis :-)

För ett par veckor sedan var matte och husse och mina tvåbenta syskon och deras sambos, ja en hel drös med folk, på en resa. Dom skulle flyga och då fick inte jag följa med. Men kan du tänka dig - jag fick vara hos Gaston och hans familj. Kan det bli bättre? Första natten fick jag sova hos Farmor och Farfar och det gick också bra, sedan var jag hos Gaston. Vad vi busade! Jag busad också med Markus och Matilda och det var jättekul. Jag fick till och med hoppa upp i deras säng, fast berätta inte det för matte. 

 
Jag hoppas verkligen att Gaston kommer och bor hos oss någon gång när hans familj ska åka någonstans dit inte han kan följa med.

Men det roligaste är ändå att nu har vi kunnat åka till Halmstad igen. Nu finns det vatten (även i kranen ;-)) Det är verkligen mitt favvisställe. Där känner jag mig som en kung som skådar över ägorna...



Men husse har sagt att han kanske ska bygga om lite på verandan och då undrar jag om jag kommer att få ett så bra utkiksställe? Kanske till och med bättre, vem vet...

Kan du tänka dig, förra helgen fick jag även träffa Nemo och Lima. Det var såååå länge sedan. Först visste jag inte riktigt vem det var som kom där på stranden och jag är inte säker på att dom kände igen mig heller. Men sedan sprang vi och busade jättemycket. Men vi badade inte för det var alldeles för kallt.





Deras snälla matte hade tagit med sig fika så vi alla hade en riktigt mysig stund i solen och även vi fick äta bulle - mums!

Igår trodde jag att det var dags att packa ihop och flytta igen. Det var så många kartonger och lådor huller om buller i hela huset, så jag trodde att nu packar dom in alla saker igen. Men efter att husse och matte hade hållt på och banka och greja i garderoben i flera timmar så tog dom äntligen undan allt kartongskräp och satte sig vid TV´n. Pust, jag var rätt orolig ett tag, jag har faktiskt börjat tycka att det är riktigt bra i vårt nya hem. Fast det är ont om goa dofter utanför vårat hus. Matte tycker ibland att jag kan kissa precis här, men det vill inte jag, för jag vill gå lite längre bort där det luktar så gott. Än har jag inte träffat någon rolig kompis. Vi har bara mött några som jag inte fick hälsa på. Men det var kanske lika bra det, för i alla fall den ene skällde så.

Men lilla Thea har i alla fall varit här och hälsat på. Hon är för mysig. Fast denna gången fick hon tag i mitt jätteben och tyckte antagligen att det var supergott för hon brydde sig inte om mig ett dugg, bara tuggade ben. Men det fick hon så gärna, den lilla sötnosen.

Eftersom matte och husse har slängt bort så mycket möbler och grejer så måste dom tydligen köpa en hel del nytt. Jag hjälper förstås till att packa upp.

Nu ska jag berätta en sak för dig. Jag bor nästan i skogen! Alltså vårt nya hus ligger precis bredvid skogen. Och jag har redan gått på egen utforskning, fast inte så långt. Matte sa till mig att jag skulle sitta i hallen och vänta medans hon sprang ut och in i bilen och hämtade grejjer som hon skulle ha i vårt nya hus, jag satt kvar. Men när hon var klar så skulle hon ut med sakerna igen, tydligen till förrådet. Då glömde hon säga till mig. Så jag tog ju för givet att jag fick gå ut jag också. Wow! Vilka dofter! Snabbt rusade jag upp för backen mot skogen med nosen i backen. Det var ju jättemysigt. Men så plötligt hörde jag nå´n ropa mitt namn - och där nere stog matte och hojtade. Först tänkte jag att jag inte skulle bry mig om henne, det var ju så spännande att utforska ett nytt område, men sedan tyckte jag synd om matte, hon stod där alldeles själv och viftade med armarna och skrek. Jag sprang fort ner till henne och hon blev så glad så glad. Bra, tänkte jag, då kanske jag får sticka upp i skogen och kolla fler gånger.

Annars tycker jag att mitt nya område verkar ganska OK. Utanför vårat är det inte så många goa dofter för vi bor ju som sagt precis vid skogen på en återvändsgata. Det är inte många som passerar där minsann. Men när vi går våran morgon- och lunchrunda har vi hittat en jättebra väg. Där är det mycket dofter ska jag lova. För att inte tala om hur slarviga hussarna och mattarna är på det här området. Matte trampade i en stor hög i morse! Då var hon INTE glad.

Vi har också hittat en annat bra promenadväg runt en liten sjö. Där blir det kul att gå när all snö har smält och det inte är så geggigt, säger matte. Vi har gått där en gång nu, men det var så halt och slaskigt så det var tur att matte hade mig att hålla sig i.

Faktiskt så trivs jag redan ganska bra här. Jag vet också redan var vi bor. När vi kommer i bilen känner jag igen svängen efter den långa backen och då talar jag om för matte att nu är vi nästan hemma...

Nu är det jättekonstigt här hemma. Folk kommer och hämtar en massa saker... folk som jag inte känner! Några kom och hämtade köksbordet, nå´n annan nå´t konstigt instrument och en tog mattes gamla kista. Undrar vad som ska hända härnäst?  Start är det väl någon som kommer och hämtar mig med :-(. Det hoppas jag verkligen inte.

Men vi har inte gjort något som har varit särskilt roligt i helgen i alla fall. OK, vi var vid Västersjön och vet du! Man kan gå på sjön! Det är jättekonstigt. Igår gick vi inte på vägen för matte sa att det var så halt, så vi gick på sjön! Det gick hur bra som helst. Men inte en enda var med oss.

Men Viggos och Eldas husse har i alla fall skickat foto på oss...


Här kommer vi i full galopp...


Kolla in sötnosen till vänster ♥ ♥ ♥

För övrigt tycker jag att det känns skönt att ha fast mark under tassarna nu. I alla fall på de flesta ställen där vi är ute och promenerar. Det är lite svårt att springa när det är is, speciellt om man ska springa efter en snabb, snygg tjej.

I vilket fall har matte lagt ut två spår för mig. Det gick jättebra. Jag visste precis vad jag skulle göra fastän det var länge sedan. Matte sa att det var bäst att hon gick med mig in i skogen och inte husse eftersom hon gick på skaren. Jag undrar vad hon menade med det... ;-) Men snart, snart har matte sagt att det är snöfritt i skogen och då ska vi lägga många långa spår igen.

Det är i alla fall tur att man kan sysselsätta sig inomhus när det är kallt och halt ute. Matte och jag brukar spela fotboll här inne. Får man det, tänker du nog då? Nja, inte riktigt fotboll kanske, men vi har en lite mindre boll, jag ställer mig i dörröppningen och matte sparkar iväg bollen. Om jag tar den så vinner jag, om jag missar så vinner hon. Ibland kör vi först till 10 och jag vinner alltid!!!


Jag laddar...


Kom igen morsan...


Jag springer tillbaka med bollen till matte...


Ibland får jag vänta på att hon ska ta den och vi börjar om...

Nu längtar jag tills jag får se vårat nya hus. Jag undrar om man kan spela fotboll där... ?

Nu är jag ledsen på mig själv. Jag har glömt tacka min kennelmatte för det fina födelsedagskortet jag fick. Jag blev jätteglad och säger tusen tack!

Matte har gjort mig flyttfin! Vi duschade, ja, jag säger vi, för matte var med inne i duschen och fast hon hade lite kläder på sig blev hon nästan lika blöt som jag. Sedan klippte hon pälsen på mina tassar och sist klorna. Jag är inte särskilt road av att klippa klor, men när hon lockar med blodpudding så säger jag till mig själv "håll ut", "det blir mums efter varje tass" och då går det rätt bra.

 
I duschen!


Fin va´?

Men det roliga var att idag fick jag träffa Viggo igen. Och vet du vem som var med? Jo, hans syrra Elda. Ååå vilken tjej!!! Jag är säker på att hon blev lika kär i mig som jag i henne. Nu väntar jag bara på att hennes husse ska skicka ett foto på oss till matte. Kanske kan jag sätta upp det på väggen vid min säng i vårt nya hus...



Som en fin avslutning på dagen, var vi och grattade farfar på hans födelsedag. Då kom också Nippe dit - KUL! Gissa om jag är trött nu? Det är verkligen dags att gå och knyta sig...

Igår fyllde jag två år. Jag hade hoppats att jag skulle få en leverpastejtårta och sång på sängen, men där bedrog jag mig. När matte gick upp i vanlig ordning, alltså lördagsordning lite senare än vanligt, så fick jag pluttar precis som jag brukar få - varje dag! Ja, i och för sig så sjöng hon "Va ä de för da ida, va ä de för da ida, jo det är Charlies fölseda, va ä de för da ida"! Precis som om jag inte visste det. Jag vägrade äta! Nej, jag tänkte inte äta om jag inte fick något festligt på min födelsedag. Efter en stund sa matte att vi skulle åka till Västersjön och träffa Gaston. Då blev jag lite gladare. Det var så kul att träffa Gaston och vi fick springa hur vi ville. Jag låtsades att det var mitt födelsedagskalas. När vi kom hem hade husse köpt ett ännu större ben än det jag fick sist. Det var så stort att jag inte orkade bära upp det för trappan. Men mumsigt var det. Han hade också köpt en ny matskål och sa att det var en födelsedagspresent till mig. Jag låtsades att jag trodde på det. Jag vet att jag skulle ha fått en i vilket fall, för matte hade slagit sönder min, så det så.

Idag har jag lärt känna en ny kompis. Det är en flatcoat som heter Viggo. Först när jag fick se honom trodde jag att det var min gamla kärlek, Vilja. Men det var det ju inte tyvärr. Men Viggo var roligt att leka med han också. Han är lite gammal - 9 år och jag tror att han tyckte jag var ganska kul fast han kunde ju inte riktigt hänga med i mitt tempo förstås. Hoppas att jag får träffa honom fler gånger. Jag hörde att han hade en syrra också. Hoppas att hon följer med då.

Idag när jag skulle få kvällsmat, var maten slut i burken i köket. Jag sprang fort före matte ner i källaren och visade vägen till matkällaren där jag vet att maten finns. Då undrar jag plötsligt - var kommer min mat att vara när vi har flyttat? Jag tror inte att det finns någon matkällare i det nya huset. Kanske får maten stå ute i förrådet...

I lördags träffade jag Gaston. Han är så snäll. Honom är jag inte ett dugg rädd för. Jag tyckte jag hörde Gastons matte säga att jag skulle få vara där när husse och matte åker bort! Jag undrar vad dom menar, ska matte och husse ut och resa igen? Hhmmm vi får väl se.

En dag när vi hade varit ute och kom hem fick jag ett JÄTTESTORT ben av husse. Det var så stort att jag knappt kunde bära det och jag visste inte riktigt i vilken ända jag skulle börja tugga. Jag har fått många ben den sista tiden, dom är snälla min husse och matte. Men ska jag vara riktigt ärlig så tror jag att det är för att dom har lite dåligt samvete för att dom inte engagerar sig i mig tillräckligt just nu. Ja, jag är säker på att det är så. Fast å andra sidan förstår jag dom. Det är inte så roligt att vara ute när det är glashalt, då menar jag riktigt glashalt. Matte har varit på väg att dra ikull flera gånger när vi har varit ute. Det är tur att hon har mitt koppel och hålla sig i då.





Men vi har gjort lite kul här inne i stället. Nu är det precis tomt i källaren, inte hela källaren men nästan. Då har matte gömt godisar i källaren och jag har fått leta efter dom - i mörkret! Det är jättespännande. Till slut hittar jag allihop. Men det är inte lätt alltid! Husse brukar göra likadant i garaget, där är det också nästan helt tomt. Där är kul att leta godis där också.

Men nu har jag hört en annan sak, jag tror att Foppa ska flytta också. Jag fick ju inte träffa Foppa sist när vi var i Göteborg, så nu hoppas jag verkligen att det inte dröjer så länge tills vi ska åka dit så jag kan få hälsa på honom. Jag längtar sååå efter min favvisbrorsa!

Nu ska du få höra nå´t! Jag har kommit på min matte och husse! Dom har en hemlig matgömma här hemma. En dag var jag i köket och hjälpte matte, som jag brukar, när hon lagar mat. Hon var rätt upptagen av både spis och ugn och det var inte alltid hon stängde skåp och lådor efter sig om hon hade hämtat någon sked nå´t. Så kollade jag bara in i ett skåp och kan du tänka dig?! Där fanns en hel påse med godsaker. Illkvickt snappade jag åt mig en gammal macka eller vad det var. NEJ, skrek matte, där får du inte va´! Jag glufsade snabbt i mig mackan för jag förstod att hon tydligen ville ha sin hemliga matgömma för sig själv. Lite skamsen var jag att jag hade tagit något som jag inte fick, men jag ska i alla fall kolla där fler gånger när matte inte ser. Kanske kan man komma åt en mumsbit eller två :-)



Nu blir det inte Halmstad på ett tag. Tydligen finns det inget vatten där än. Ja, vatten finns det ju i hela havet. Men matte och husse vill ju gärna ha lite vatten inne i huset också. Jag ska visa hur det såg ut på stranden när vi var där sist.

Här kommer James och jag halkandes fram. Det var till och med halt där man trodde att det var sand.

James ville att jag skulle jaga honom och försöka ta pinnen. Men jag tyckte inte att det var någon idé. Jag lät honom ha den, för han är ju yngre än jag... (eller så vågade jag inte riktigt och så springer han så fort...)

Jag förstår mig inte på min matte. Hon klagar jämt över att hon måste gå upp så tidigt varje dag och att hon är så trött. Men när helgen kommer och hon inte jobbar, utan kan sova lite längre, vad gör hon då? Jo, hon är uppe och stövlar nästan lika tidigt som när hon jobbar! Idag tänkte jag, att jag ska minsann inte gå upp så tidigt, så jag låg kvar i min säng - lääänge efter det att hon hade gått upp. Men för ett par veckor sedan när det var lördag, så hoppade jag upp samtidigt som matte fast klockan bara var lite över sex. När jag fattade att hon inte hade tänkt gå ut med mig så tidigt så tyckte jag att det var lika bra att gå och lägga sig igen. Och du vet, när man somnar om så där på morgonen så kan man ju drömma alldeles förskräckligt och det var precis vad jag gjorde. Jag sov som en stock i hallen och drömde om - ja, tro mig eller ej - en mardröm om en pudel! Det jag inte visste var att när det stora otäcka monstret kom emot mig i drömmen så ylade jag aaaaaaoooooooooouuuuuuuuu jättehögt. Husse slet upp sovrumsdörren och matte tog nog trappan upp i tre kliv. Yrvaken försökte jag le lite pinsamt mot dom. Jag hade ju bara drömt...