Spöken
Har jag berättat att det finns ett spökhus på våran promenadväg här hemma? Jo, det gör det minsann. Först trodde vi att det inte bodde någon där, men det visade sig att det gör det tydligen, för en dag stod det plötsligt en stor svart hund framme vid grinden. Gissa om jag blev paff? Nu går jag gärna över på andra sidan vägen när vi går förbi där. Inte för att jag är rädd på något vis, utan för att jag är orolig att matte ska bli attackerad eller nåt.
Go stol
Allergi
Nu har jag fått börja ha på mig reflex när vi går i skogen eller åker till Västersjön, även om det inte har hunnit bli mörkt ute. Matte säger att jag är ett med naturen nu. Jag undrar vad hon menar? Sedan säger hon att det är älgjakt också så det är bäst att passa sig. Hhmm... idag när vi gick runt Västersjön kände jag att det luktade jättegott, men matte sa att det var ett rådjur och jag fick inte sticka iväg och kolla. Hon såg nämligen ett rådjur sist vi gick precis där. Jag löd henne och följde med på vägen som hon sa. Då fick jag jättemycket beröm. Det är rätt bra att göra som matte säger för hon visar verkligen hur glad hon blir och då blir jag också glad.
Spår
ÅÅÅ vad trött jag är! Matte och jag har varit ute i skogen och hon har lagt ett spår till mig. Det var såååå länge sedan som matte gjorde det. Jag blev så exalterad att jag tjöt i bilen när hon stannade och jag förstod vad vi skulle göra. Det var som om hon skulle ta igen alla spår som vi inte har lagt på länge, så hon gick en jättelång sväng inne i skogen. Jag försökte kika från bilen vart hon gick, men det var inte så lätt. Innan jag fick ta upp spåret gick vi runt Västersjön. Vi var ganska ensamma kan jag säga, för det var riktigt dåligt väder.
Till slut kom vi tillbaka där jag fick gå på spåret. "Klockrent"! Sa matte. Jag tog det helt perfekt och i slutet låg min trasa. Och gissa vad jag fick - KÖTTBULLAR! Flera stycken. Jag var så lycklig så det var nästan att jag ville ta ett varv till i skogen.
Lukta gott
Men nu när det har regnat så mycket, kommer det upp en massa lukta gott ur backen. Ibland stannar jag och smaskar lite, men då är inte morsan glad. Hon morrar genast SLUUUTA! Men jag som är så snabb kan lätt tugga i mig lite. Äckligt säger matte. Men jag vet minsann att hon har ätit sniglar hon också, fast med vitlökssmör och en massa gojs. Men jag nöjer mig med naturella, jag.
Idag har jag hjälpt matte att göra köttfärsrulle. Ja, hjälpt och hjälpt... jag fick ta hand om smulet efter riven ost och det är ju ett med det bästa jag vet.
Läs gärna om den goda maten på mattes blogg.
Längtan
Men nu är matte hemma igen så nu är ordningen återställd. Det är skönt för jag har längtat efter min matte.
Harjakt
Det som var bra var i alla fall att nu får till och med jag vara på våran strand. Men vet du? Igår när vi gick där på stranden, så var det så dimmigt så man såg inte mer än några meter längre fram. Plötsligt dök det upp en annan kille! Alltså en hundkille. Inte vilken hund som helst utan en sådan där liten muskelknutte som kallas kamphund. Han var lös och jag hade koppel på mig så jag kunde inte sticka min väg. Jag är inte så särskilt glad i sådana hundar. Inte husse heller. Han röt GÅ HEM MED DIG till hunden. Men då dök hans matte upp ur dimman och tog hunden. Då morrade han. Jag morrade inte, det hade jag inte en tanke på, men hade inte hans matte kommit hade jag nog gjort det. För jag ville inte att han skulle komma och morska upp sig mot mig. Nej, tacka vet jag Tollare och andra trevliga hundsorter.
Men nu ska jag också berätta en annan sak. Jag har försatt mig själv i en otrevlig situation. När matte och jag går vår morgonpromenad uppe i skogen brukar jag alltid få springa lös. Det tycker jag jättemycket om. Likaså om vi går upp i skogen på eftermiddagen, fast då håller hon lite koll för ibland kan det komma någon annan hund. Men en dag då både husse och matte och jag skulle gå upp i våran skog, hann jag inte mer än upp för backen förrän jag fick se ett annat djur än en hund där upp i buskarna. Jag blev så nyfiken så jag satte av i full galopp för att hinna ikapp det andra djuret. Men det var en lurig en, för han sprang runt, runt och hit och dit och rätt som det var hade jag tappat bort mig fullständigt. Då plötsligt fick jag se husse och matte komma där på stigen och dom såg inte alls glada ut. Ska jag vara ärligt hade jag hört matte vissla, men jag brydde mig inte för jag var så nyfiken. Nu kände jag mig lite skamsen för att jag inte löd henne. Men jag kände fortfarande doften hänga i luften. Men matte kopplade mig och sedan dess har jag inte fått gå lös i skogen mer. OK, jag vet att det är mitt eget fel, men vad gör man? Det är inte alltid det blir helt rätt...