Spårhund
Nu har vi varit på nya spårkursen för första gången. Och hur kul var det? När vi kom dit gick vi en runda matte och jag, sedan fick jag hoppa in i bilen igen. Då gick matte in i huset. Dom skulle visst ha lite teori eller nå´t. Efter en lång stund kom hon ut till bilen och jag blev jätteglad. Men hon bara slängde in lite papper och sånt i baksätet, sa att hon kommer snart och sedan gick hon igen. Jag såg minsann att hon gick tillsammans med alla dom andra upp i skogen, där jag tycker att det är roligt att vara. Men jag fick inte följa med! Det fick tydligen ingen annan heller, för jag såg inga andra hundar.
Efter ett tag såg jag någon komma och hämta sin hund i bilen och gick sedan upp i skogen. Efter ett tag kom en till och den första kom tillbaka? Men då kom plötsligt matte. Åh, vad jag blev glad. Vi gick upp till skogen och där var alla dom andra, utan hundar. Jag som hade räknat med att få nya kompisar nu.
Vi gick en bit in i skogen och då berättade matte att hon hade gömt min trasa i skogen. Aha, hon hade redan gjort det! Det var därför jag fick vänta i bilen. Då förstod jag att jag skulle börja leta och jag kände doften efter mattes fotspår direkt. Det var bara att följa och rätt som det var låg min trasa där. Matte blev jätteglad, jag tror inte hon riktigt visste var hon hade lagt den själv, men det hängde ett lysande band i trädet ovanför och jag antar att det var hennes kännetecken att hon hade lagt trasan där.
Matte sa att jag var jätteduktig och det sa våran nya kursledare också. Jag var bara lite vimsig innan jag visste vad jag skulle göra. Jag trodde ju att vi skulle vara många hundar, inte bara jag. Men nästa gång så ska vi träffas alla på ett annat ställe. Det ska bli spännande. Det bästa matte tyckte, var att jag inte brydde mig om att det gick två okända människor tätt bakom matte i spåret och att det gick sju stycken till på stigen utmed, utan att jag kunde koncentrera mig på det jag skulle göra. De ni!
Efter ett tag såg jag någon komma och hämta sin hund i bilen och gick sedan upp i skogen. Efter ett tag kom en till och den första kom tillbaka? Men då kom plötsligt matte. Åh, vad jag blev glad. Vi gick upp till skogen och där var alla dom andra, utan hundar. Jag som hade räknat med att få nya kompisar nu.
Vi gick en bit in i skogen och då berättade matte att hon hade gömt min trasa i skogen. Aha, hon hade redan gjort det! Det var därför jag fick vänta i bilen. Då förstod jag att jag skulle börja leta och jag kände doften efter mattes fotspår direkt. Det var bara att följa och rätt som det var låg min trasa där. Matte blev jätteglad, jag tror inte hon riktigt visste var hon hade lagt den själv, men det hängde ett lysande band i trädet ovanför och jag antar att det var hennes kännetecken att hon hade lagt trasan där.
Matte sa att jag var jätteduktig och det sa våran nya kursledare också. Jag var bara lite vimsig innan jag visste vad jag skulle göra. Jag trodde ju att vi skulle vara många hundar, inte bara jag. Men nästa gång så ska vi träffas alla på ett annat ställe. Det ska bli spännande. Det bästa matte tyckte, var att jag inte brydde mig om att det gick två okända människor tätt bakom matte i spåret och att det gick sju stycken till på stigen utmed, utan att jag kunde koncentrera mig på det jag skulle göra. De ni!
Säng
Nästa morgon när vi skulle gå våran morgonpromenad så var det grävmaskiner och lastbilar vid det där hemska monstret som egentligen inte var något monster. Det var så mycket folk att vi var tvungna att gå över på andra sidan gatan. Wow, vilken upplevelse. Där har jag nog aldrig gått tror jag. Det var en massa nya goa dofter. Jag tog god tid på mig att nosa, men matte hade bråttom så jag fick skynda på. Jag hoppas att vi går över på den sidan fler gånger.
När fotografen var här och fotade vårat hus hade matte städat och gjort jättefint här hemma. Hon hade till och med städat undan min säng! När vi skulle gå och lägga oss, så kom hon inte ihåg att ta fram den heller! Jag blev jätteledsen. Hon hade gått och lagt sig och jag ställde mig vid hennes säng och tittade och la mig ner och kikade under sängen, ställde mig upp igen och tittade sedan under, jag till och med försökte rafsa fram sängen själv, för den låg nämligen intryckt under sängen. Först förstod inte matte vad jag menade Åh kommer du och gosar med matte och säger godnatt... började hon att åma sig. Men sedan fattade hon att det var min säng jag ville ha. Då drog hon snabbt fram sängen och bad hon om förlåtelse att hon hade glömt den. Suck! Att det ska vara så svårt att förstå ibland...
Nu tyckte jag att husse och matte pratade om att vi ska åka till Halmstad snart. Så glad jag blir. det ska bli jätteroligt. Jag riktigt längtar dit.
Jag
Här sitter jag...
Världsabäst
I morse när vi gick våran morgonrunda var det nå´t riktigt hemskt. Vi går ju utmed en liten bäck där jag har fullt upp att kolla vilka andra hundar som har gått där innan oss på morgonen. Det är som att läsa tidningen sa våran kursledare på förra hundkursen.
I alla fall, jag kollar ju inte framåt precis utan har ju fullt upp som sagt. Men rätt som det var när jag tittade upp får jag se något förskräckligt! Ett jättemonster med stora, stora tänder, röd-gula lysande ögon och fladdrande långt hår, ganska långt bort vid bäcken. Jag saktade genast ner på stegen och hukade mig lite lätt framåt. Vad var det här för gräslig varelse som verkade stå som förstenad och titta på mig? Matte pratade lugnt om att Vad är det nu dom håller på att göra? Ska dom gräva upp i bäcken... ? Här har dom viss skärmat av med stora gallergrindar...
När vi sakta närmade oss såg jag att det var ingen levande varelse som tur var. Utan stora grindar som gapade mot mig. Bakom grindarna som var fastsnurrade med stora plastband som blåste i vinden, hade dom grävt ett jättehål. Vilken tur att det inte var ett monster! Matte skrattade lite åt mig och sa att jag var lite harig. Men det gör inget för min matte säger att jag är världens goaste hund! Jag undrar om alla mattar säger det? Det viktigaste är i alla fall att man menar det och det är jag säker på att min matte gör. Faktiskt säger min husse det också så det måste vara sant. Han kallar mig för världsabästa vovven!
I alla fall, jag kollar ju inte framåt precis utan har ju fullt upp som sagt. Men rätt som det var när jag tittade upp får jag se något förskräckligt! Ett jättemonster med stora, stora tänder, röd-gula lysande ögon och fladdrande långt hår, ganska långt bort vid bäcken. Jag saktade genast ner på stegen och hukade mig lite lätt framåt. Vad var det här för gräslig varelse som verkade stå som förstenad och titta på mig? Matte pratade lugnt om att Vad är det nu dom håller på att göra? Ska dom gräva upp i bäcken... ? Här har dom viss skärmat av med stora gallergrindar...
När vi sakta närmade oss såg jag att det var ingen levande varelse som tur var. Utan stora grindar som gapade mot mig. Bakom grindarna som var fastsnurrade med stora plastband som blåste i vinden, hade dom grävt ett jättehål. Vilken tur att det inte var ett monster! Matte skrattade lite åt mig och sa att jag var lite harig. Men det gör inget för min matte säger att jag är världens goaste hund! Jag undrar om alla mattar säger det? Det viktigaste är i alla fall att man menar det och det är jag säker på att min matte gör. Faktiskt säger min husse det också så det måste vara sant. Han kallar mig för världsabästa vovven!
Sockeplast
Alltså, vi har ju fullt upp här hemma nu. Matte och husse har städat och slängt en massa skräp och ja, jag vet inte allt. Nu skulle det komma hem nån och fotografera hos oss och då ska det vara riktigt fint säger matte. Jag försöker hjälpa till så gott jag kan, men det är inte alltid det går hem. Ibland blir det mest bus. Hon är inte så glad när jag tar upp skurtrasan ur hinken... jag vill ju bara hjälpa!
Men jag kan inte riktigt förstå... när det blev lite hög fart mellan hallen och köket i helgen så åkte bakbenen iväg, kanske för att det var så finstädade golv? Men då sa husse att han skulle köpa sockeplast till mig så att jag inte halkar på golvet. Jag undrar vad det är för något? Jag har inte sett några än i alla fall. Det kanske vore bättre med stövlar, för nu har det varit riktigt kallt om tassarna när vi gått ut på morgonen.
Förresen, fotografen var här idag. Jag försökte smila upp mig, ställde mig framför kameran, hämtade leksaker och ben, men jag fick inte vara med på fotot i alla fall. Hhmm, undra varför?
Men jag kan inte riktigt förstå... när det blev lite hög fart mellan hallen och köket i helgen så åkte bakbenen iväg, kanske för att det var så finstädade golv? Men då sa husse att han skulle köpa sockeplast till mig så att jag inte halkar på golvet. Jag undrar vad det är för något? Jag har inte sett några än i alla fall. Det kanske vore bättre med stövlar, för nu har det varit riktigt kallt om tassarna när vi gått ut på morgonen.
Förresen, fotografen var här idag. Jag försökte smila upp mig, ställde mig framför kameran, hämtade leksaker och ben, men jag fick inte vara med på fotot i alla fall. Hhmm, undra varför?
Dobbermanhund
Nu var det riktigt länge sedan jag var här. Men, allt är OK! Jag lever och fröjdas. Förutom att jag är sur för att vi inte har varit i Halmstad på länge. Och matte säger att det kommer att dröja ganska lång tid tills vi ska åka dit igen, för nu ska vi börja på kurs på lördagarna. Det tycker ju jag är jättekul förstås. Det vi ska gå nu är en spårkurs. Det kan jag ju redan, så egentligen tycker jag att vi kunde gjort något annat. Men jag ska inte klaga, jag tycker att det är roligt bara att få komma till hundklubben. Matte har sagt att Cosmo ska också gå där och det tycker jag är kul.
Idag har vi varit i hagen. När vi kom dit var det många andra stora hundar där. Först blev jag glad, sedan kände jag på mig att det var nå´t som inte stämde. Jag tvekade lite innan jag gick in i hagen. Matte frågade vad det var med mig, jag brukar alltid tycka att det är jättekul att vara där. Men som sagt, jag kände på mig att en inte var riktigt snäll och det var han inte heller. Först tänkte jag att det går nog bra om jag inte bryr mig om honom. Jag gick lite utefter staketet och nosade och låtsades att jag inte såg honom, men han kom rusande hela tiden och hoppade och skällde och ville nog egentligen busa, men inget sånt där roligt bus. Det var en tjej också av samma sort som han, matte sa att det var Dobbermanhundar, hon var ganska söt och vi kunde nosa på varandra. Men den store som jag inte vet vad han heter (inte vill jag veta heller) bara stökade hela tiden. Till slut var jag tvungen att säga ifrån jag med, men då blev han riktigt arg. Det var som om han hela tiden hade väntat på att jag skulle möta honom i nån slags kamp. Men jag vill ju inte det. Jag la mig ner men då blev han riktigt taggad. Hans matte blev jättearg och slet tag i honom och skällde på honom som bara den. Matte sa att vi går hem. Det är ingen idé att stanna om inte hundarna funkar ihop och vill leka. Jag sa inte emot. Jag gick gladeligen hem igen. Jag ska inte ha några förutfattade meningar, men visst fick jag rätt från början!? Såna hundar är inte så roliga! Så tråkigt det var att ingen av mina vanliga kompisar var i hagen. Det är ju så kul att leka.
Idag har vi varit i hagen. När vi kom dit var det många andra stora hundar där. Först blev jag glad, sedan kände jag på mig att det var nå´t som inte stämde. Jag tvekade lite innan jag gick in i hagen. Matte frågade vad det var med mig, jag brukar alltid tycka att det är jättekul att vara där. Men som sagt, jag kände på mig att en inte var riktigt snäll och det var han inte heller. Först tänkte jag att det går nog bra om jag inte bryr mig om honom. Jag gick lite utefter staketet och nosade och låtsades att jag inte såg honom, men han kom rusande hela tiden och hoppade och skällde och ville nog egentligen busa, men inget sånt där roligt bus. Det var en tjej också av samma sort som han, matte sa att det var Dobbermanhundar, hon var ganska söt och vi kunde nosa på varandra. Men den store som jag inte vet vad han heter (inte vill jag veta heller) bara stökade hela tiden. Till slut var jag tvungen att säga ifrån jag med, men då blev han riktigt arg. Det var som om han hela tiden hade väntat på att jag skulle möta honom i nån slags kamp. Men jag vill ju inte det. Jag la mig ner men då blev han riktigt taggad. Hans matte blev jättearg och slet tag i honom och skällde på honom som bara den. Matte sa att vi går hem. Det är ingen idé att stanna om inte hundarna funkar ihop och vill leka. Jag sa inte emot. Jag gick gladeligen hem igen. Jag ska inte ha några förutfattade meningar, men visst fick jag rätt från början!? Såna hundar är inte så roliga! Så tråkigt det var att ingen av mina vanliga kompisar var i hagen. Det är ju så kul att leka.
