tollarcharlies blogg

Nu har jag  nästan lite dåligt samvete för att jag gnällde över att vi knappt inte gör något. För det gör vi faktiskt. Dagen efter vi hade varit på stranden och jag hade lekt med Nemo, så åkte vi dit igen. Och då kom faktiskt James. Han är ju en rolig kille. Han hade fått en likadan vattenleksak som jag har, så nu behövde han inte ta min. Fast ibland visste vi inte vem som hade vilken, eller vilken som var vems. Men jag kände det på lukten och valde min egen om jag kunde. Man vill ju inte lägga beslag på andras leksaker precis.





Men vet du? När vi var på väg tillbaka  till bilen och gick i skogen så plötsligt kom Nemo! Alldeles själv! Han är ju världens lydigaste och sticker aldrig ifrån sin husse och matte. Men han kände ju naturligtvis att vi var där och så ville han förstås leka. Tänk om jag hade vetat att han skulle komma, då hade jag sagt till husse att vi skulle stannat en stund till så att Nemo fick vara med och leka i vattnet. Så kul det hade varit med båda mina kompisar.

Nästa dag så la matte ett spår igen och gömde min boll. I skogen den här gången. Men hon hade gått på värsta hundrastarautostradan så jag hade fullt upp att fokusera på mattes spår och låta bli att nosa på allt annat som luktade så gott. Men jag tog mig själv i nackskinnet och skärpte till mig, jag tycker ju att det är så himla roligt att leta efter mina grejer som matte gömmer. Jag vill ju för allt i världen inte sabba det. Då kanske matte tröttnar och inte lägger spår mer. Jag gick i alla fall rakt på bollen och det hade varit två svåra vinklar på vägen och alla goa dofter så matte sa att jag var världens duktigaste hund. Det säger inte lite det...

Äntligen har man fått göra nå´t roligt! Idag var vi faktiskt vid hundbadet och det har vi inte varit på jättelänge! Matte har tyckt att det har varit för dåligt väder och hon har tyckt att allt har varit tråkigt och har egentligen inte velat göra nånting alls. Men idag var vi som sagt vid hundbadet. Och gissa vem som kom då? Nemo! Jag blev så himla glad. Det var så länge sedan vi träffades. Vi hade hur kul som helst i vattnet. Och nu säger matte att jag har tuffat till mig lite. Så nu vågar jag till och med kämpa och tävla om vem som hinner först och tar min vattenleksak. Men Nemo är aldrig arg eller sur på mig för det. Vi är riktiga bästisar han och jag.





Fast nu ska jag erkänna att vi har faktiskt gjort en och annan rolig sak också. Matte la ett spår till mig häromdagen. Och det var inte vilket spår som hest, utan hon hade gått på en stor parkeringsplats med grus. Hur lätt tror du det var? När matte sa sök, fattade jag direkt vad jag skulle göra. Men det var ju ett tag sedan vi spårade och jag kände mig lite ringrostig i början. Dessutom var det grus och pölar och gegga och ... ja, det var minsann inte enkelt. Men jag kände doften där matte hade gått och kunde koncentrera mig fastän det plötsligt kom en massa folk och spatserade rätt över mitt spår. Jag gick till slut rakt på mål och hittade min nya gula boll som sitter fast i ett långt snöre. Matte var jättestolt och jag var så mallig och fick bära bollen ända hem.

Vi har också varit och hälsat på lilla Thea. Kommer du ihåg lilla Thea som jag har berättat om förut? Det är en söt liten tjej. Hon är ganska vild och busig och springer fort, fort runt bord och stolar. Och ibland gömmer hon sig så långt in där jag inte får plats. Då känner jag mig lite klumpig. Nu var vi i deras husvagn och förtält så matte och husse sa till mig att ligga snällt på golvet. Jättelätt när det springer en söt liten tjej framför nosen! Ibland undrar jag varför jag bara accepterar deras kommando! Det gör jag inte alltid heller. Jag reste mig upp och busade lite med Thea. Hennes matte sa att det var OK.






Fast jag hoppas att jag snart ska få träffa Yatzie igen. Hon var som en riktig liten panter. Smög sig fram och hoppade på mig när jag minst anade det. Det kallar jag bus det...

Vill bara påminna om att jag har semester och att jag baaaaara kopplar av...  Ja förresten, det blir inte bara avkoppling. Vi har ju haft den lilla godingen Yatzie här några dagar. Då blev det ingen avkoppling minsann. Men gud så go hon va´. Hon busade med mig och jag kunde busa med henne fast hon är så liten. Men det jag inte riktigt förstod var att hon plötsligt, nästan mitt i brottningsleken, la sig ner och somnade. Jag frågade matte om det var något fel på henne, men matte sa att små valpar inte orkar leka så länge och måste sova en liten stund med jämna mellanrum.



Jag ska säga att jag hade ett heltidsjobb, hon hängde efter mig hela tiden...

När vi var ute i trädgården tog hon min boll...




Hon spanade in mig när jag lånade hennes leksak...



Och hjälpte mig hålla kolla när någon gick förbi...




Hon skulle äta samtidigt som jag... och hon fick faktiskt äta fler gången än mig och då fick jag bara sitta och titta på .



Men vet du, när hon hade somnat och jag var helt utmattad så la jag tassen på henne för att kunna känna när hon vaknade så att hon inte hittade på några dumheter.



Men det som inte var så bra var att hon skulle trängas med mig i bästa stolen, det blev liiiite trångt vill jag lova...



Det värsta var att hon hade helt klart den fulaste leksak jag någonsin har sett! Matte sa att jag inte fick ha den och leka med för då skulle jag bita sönder den. Precis som om jag skulle velat leka med den fule... (hhmmm, den var faktiskt riktigt rolig, fast det vill jag inte erkänna). Kennelmatten hade nog i och för sig blivit rätt glad om jag hade dödat den för hon har sakt att den låter alldeles för mycket.



När Yatzie hade varit hos oss bara några dagar skulle vi åka hem och lämna tillbaka henne till kennelmatten. Jag blev så glad när vi körde in på deras parkeringsplats, jag visste precis var vi var. Nu fick jag leka med Nikki och dom vita valparna som hade blivit jättestora. När vi skulle åka hem så fick jag ett paket som tack för att jag hade tagit hand om lilla Yatzie. Gissa vad det var? Jo ett ben och en favoritgris! En precis likadan som matte slängde för bara några veckor sedan. Jag blev så glad, så glad. Tack snälla Maria och Helen för grisen ;-)

Mindre glad blev jag när vi kom hem, för det var så tomt, så tomt. Jag hade jättegärna velat att Yatzie skulle stanna kvar hos oss (fast lite sotis var jag när matte gosade med henne). Men matte sa att hon kommer säkert till oss fler gånger och att vi ska hälsa på dom snart så att inte Yatzie glömmer bort oss. Vi är ju som hennes extra-famil nu :-)

Igår var det en riktig sjusovardag. Det var lite mulet och väldigt blåsigt så matte ville inte åka till stranden. Jag förstår henne. Och ska jag vara ärlig så tyckte jag att det var ganska skönt och få vara hemma och vila upp mig. Jag hade lite att ta igen, ska jag säga. När vi är på stranden så är det inte mycket till sömn, jag måste ju kolla hela tiden vad som händer runt omkring. Och nu har vi varit på stranden flera dagar så det var skönt att få koppla av.



Jag tycker att våran nya altan är toppen, men husse har byggt dörrarna åt fel håll. Det är ingen sådan där bra utkikplats som jag hade innan. Åt ena hållet ser jag ganska bra, men åt det andra får jag nackspärr om jag ska stå och kolla hela tiden.






Och ibland när matte tycker att det blåser för mycket så stänger hon alla dörrar. Även glasdörrarna på altanen. Hur lätt är det då att tala om att jag vill in? Eftersom jag har lovat matte att inte skälla när vi är här i stugan, så brukar jag ju knacka på dörren lite med tassen, men det hörs ju inte när det är stängt med dubbla dörrar!



Det bästa är i alla fall att det är sköna stolar som jag faktiskt får sova i!





OK, lite trångt kanke men det går.

Idag fick jag väcka matte! Hon sov jättelänge! Men hon sa att det gjorde inget, för det var mulet ute och hon har rätt att sova länge på sin semester. OK, jag bryr mig väl inte, men hon kan åtminstone låta dörren vara öppen så jag kan gå ut om jag vill. Men det törs hon väl inte på natten förstås. Men i vilket fall så gick vi våran morgonpromenad, fast i dag gick vi ännu längre än vi brukar. Jag var precis slut när vi kom hem. Som tur var så skulle vi inte hitta på något annat, utan jag kunde lägga mig vid dörren, som jag tycker är en bra sovplats, och sova ett par timmar. Matte hon bakade bullar minsann och när dom var klara förstod jag att det var sådana som jag brukar få av farmor. Men tror du att jag fick någon av matte? Nej, såklart inte. Hon själv mumsade i sig, men jag fick snällt bara titta på.

Men efter det så åkte vi och badade och jag fick simma jättemycket för vi var långt ut i vattnet. När vi kom hem så blev det Charlievård, med dusch, kloklipp och pälsklipp. Matte tyckte att jag var jätteduktig så när vi var klara så spelade vi fotboll. Det tycker jag är jättekul. Det bästa är när jag får vara målvakt!

Idag har matte lurat mig. Hon sa att vi skulle åka och bada, men så gjorde vi inte det i alla fall. Men jag tror att det berodde på att jag hade varit lite dålig i magen. Jag vill inte berätta det högt men jag kräktes när matte var iväg och jag var ensam hemma. Det var väldigt länge sedan jag fick ett grisöra (jag bantar ju som bekant!) men idag fick jag ett i alla fall när matte och hennes kompis skulle gå till den stranden som inte hundar får följa med till. Matte tyckte att jag skulle ha något att sysselsätta mig med, så jag fick faktiskt ett grisöra! Först när dom gick så hojtade jag jättehögt "JAG VILL FÖLJA MED", men när jag förstod att det inte var någon idé så mumsade jag fort i mig det där grisörat. Men fy, så dåligt jag mådde. Antagligen är min mage lite för känslig få sådana där feta saker nu för tiden, så jag mådde jättedåligt. Och så var inte matte hemma! Jag tyckte verkligen synd om mig själv! Det gjorde matte också när hon kom hem igen. Men hon lovade att om jag är pigg i morgon så åker vi och badar då i stället.

Nu ska du få höra vad jag har varit med om idag. Husse har ju byggt en altan till stugan. Jättebra på alla sätt som du säkert har förstått. På taket lägger man taktegel och det är inte riktigt färdigt än, för han har inte hittat sådana gamla pannor som man ska ha. Nåja, där finns i alla fall något som heter tjärpapp eller något åt det hållet och eftersom det inte är några pannor på taket och solen var jättevarm idag, så smälte tjärpappen! Jag som hade hittat en härlig skuggplats precis bredvid huset hade ju ingen aning om att just där skulle det droppa tjära från den taket! Det hade ju naturligtvis inte husse och matte en tanke på heller, så när dom sitter och gottar sig i solen i godan ro får ju jag ett spel! Jag känner alltså hur det klappar och kletar på hela mig. Du kan nog inte ens föreställa dig hur det kändes. Men jag ålade runt på hela gräsmattan för att försöka torka bort allt klet, och det var inte lite heller! Till slut fick både husse och matte hjälpas åt att klippa bort att tjära på mig. Allt lyckade dom inte få bort, men väldigt mycket i alla fall. Det som var på huvudet och nosen kunde dom dock inte klippa bort. Men jag sa att det gör inget för nu har jag fått en sådan där underbar skönhetsfläck som Belliz har på nosen, kanske kan jag charma henne nu, om jag får träffa henne förstås.





Efter att jag hade blivit klippt åkte vi till hundbadet och badade. Idag var det ingen av mina kompisar som var med, men matte badade med mig och det tyckte jag var kul. Det var skönt och ligga och pusta ut på stranden en stund. I fortsättningen ska jag kolla noga var jag lägger mig, så att det inte är något kladdigt eller geggigt.

Jag har lärt mig att smyga. Du vet när man går så där tyst att ingen hör vart man tar vägen. Vi var hos Nippe häromdagen, det var för att hans lillhusse fyllde år. Efter att Nippe och jag hade busat och dom andra bara satt och fikade så tröttnade jag på att bara ligga och vänta. Jag kollade Nippes matskål, jag hämtade småflickornas leksaker (men dom fick jag inte ha), jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på. Så när ingen såg mig så smög jag upp på övervåningen. Där har jag aldrig varit. Jag har försökt en gång men då sa matte till mig att jag inte fick gå upp. Men nu smög jag som sagt, men inte hjälpte det. Rätt som det var när jag skulle undersöka om Mattias hade något mumsigt i sitt rum så stod han där och jag fick snällt traska ner igen. Men då smög jag inte...

Idag ska jag be matte att anordna en begravning. Min gris är död! Jag undrar om jag får en ny? Det har varit min absolut roligaste leksak. Om jag tittar på matte med min allra snällamattejagkanvälfå-blick då åker vi nog till hundgodisaffären och köper en ny!