Möbelmontering

Igår trodde jag att det var dags att packa ihop och flytta igen. Det var så många kartonger och lådor huller om buller i hela huset, så jag trodde att nu packar dom in alla saker igen. Men efter att husse och matte hade hållt på och banka och greja i garderoben i flera timmar så tog dom äntligen undan allt kartongskräp och satte sig vid TV´n. Pust, jag var rätt orolig ett tag, jag har faktiskt börjat tycka att det är riktigt bra i vårt nya hem. Fast det är ont om goa dofter utanför vårat hus. Matte tycker ibland att jag kan kissa precis här, men det vill inte jag, för jag vill gå lite längre bort där det luktar så gott. Än har jag inte träffat någon rolig kompis. Vi har bara mött några som jag inte fick hälsa på. Men det var kanske lika bra det, för i alla fall den ene skällde så.

Men lilla Thea har i alla fall varit här och hälsat på. Hon är för mysig. Fast denna gången fick hon tag i mitt jätteben och tyckte antagligen att det var supergott för hon brydde sig inte om mig ett dugg, bara tuggade ben. Men det fick hon så gärna, den lilla sötnosen.

Eftersom matte och husse har slängt bort så mycket möbler och grejer så måste dom tydligen köpa en hel del nytt. Jag hjälper förstås till att packa upp.


Nytt hem

Nu ska jag berätta en sak för dig. Jag bor nästan i skogen! Alltså vårt nya hus ligger precis bredvid skogen. Och jag har redan gått på egen utforskning, fast inte så långt. Matte sa till mig att jag skulle sitta i hallen och vänta medans hon sprang ut och in i bilen och hämtade grejjer som hon skulle ha i vårt nya hus, jag satt kvar. Men när hon var klar så skulle hon ut med sakerna igen, tydligen till förrådet. Då glömde hon säga till mig. Så jag tog ju för givet att jag fick gå ut jag också. Wow! Vilka dofter! Snabbt rusade jag upp för backen mot skogen med nosen i backen. Det var ju jättemysigt. Men så plötligt hörde jag nå´n ropa mitt namn - och där nere stog matte och hojtade. Först tänkte jag att jag inte skulle bry mig om henne, det var ju så spännande att utforska ett nytt område, men sedan tyckte jag synd om matte, hon stod där alldeles själv och viftade med armarna och skrek. Jag sprang fort ner till henne och hon blev så glad så glad. Bra, tänkte jag, då kanske jag får sticka upp i skogen och kolla fler gånger.

Annars tycker jag att mitt nya område verkar ganska OK. Utanför vårat är det inte så många goa dofter för vi bor ju som sagt precis vid skogen på en återvändsgata. Det är inte många som passerar där minsann. Men när vi går våran morgon- och lunchrunda har vi hittat en jättebra väg. Där är det mycket dofter ska jag lova. För att inte tala om hur slarviga hussarna och mattarna är på det här området. Matte trampade i en stor hög i morse! Då var hon INTE glad.

Vi har också hittat en annat bra promenadväg runt en liten sjö. Där blir det kul att gå när all snö har smält och det inte är så geggigt, säger matte. Vi har gått där en gång nu, men det var så halt och slaskigt så det var tur att matte hade mig att hålla sig i.

Faktiskt så trivs jag redan ganska bra här. Jag vet också redan var vi bor. När vi kommer i bilen känner jag igen svängen efter den långa backen och då talar jag om för matte att nu är vi nästan hemma...

RSS 2.0