tollarcharlies blogg

Idag har jag hjälpt husse att klippa gräs här hemma. På våran JÄTTESTORA tomt. Det gick snabbt. Han har köpt en ny gräsklippare, inte en sådan där med motor som brummar och inte en sådan där med lång sladd som vi har i stugan, utan en som säger ratatatatat och som inte alls är stor. Men det är klart det behövs ju inga stora maskiner till den ytan. När vi var färdiga så samlade husse upp gräset i en korg och vi gick upp i skogen och slängde det. Och vet du? Jag behövde inte ha koppel på mig. Nu tycker husse att jag är så duktig så jag får vara utan. Det tycker jag är jättebra.

Men vet du något annat? För ett tag sedan fick jag två sådana där äckliga fästingar på mig. Först en på huvudet och när matte hade tagit bort den blev det en stor bula. Matte sa att den var röd och infekterad så hon tvättade den flera gånger. Sedan köpte hon ett halsband till mig på Apoteket, ett som ska hindra fästingar att bita sig fast på mig. Men bara efter ett par dagar så upptäckte jag själv att jag hade en på insidan av bakbenet. Jag slickade och bet och försökt få bort den själv, men det gick inte. Matte fick se det när hon kom hem och tog bort den. Då var den redan död och det var jätteäckligt. Det blev lite fult där också men det gick bort efter ett tag. Sedan har jag inte fått några mer fästingar, sån tur att jag har ett sådant halsband.

Det är så kul i Halmstad. Har jag berättat att min gamla gris var kvar här enda sedan förra sommaren? Jag blev så glad när jag hittade den. Men det är inte alltid husse och matte tycker att det är lika roligt att kasta gris som jag tycker.

 

Just nu håller husse på med att bygga igen i stugan. Jag vet egentligen inte vad han ska göra, men dom har pratat nå´t om att göra större altan. Synd tycker jag, för jag har sådan fin utkiksplats på trappan, den försvinner tydligen då. Men jag får väl ligga ute i trädgården i stället. Men jag hjälper i alla fall husse så gott jag kan. Fast idag fick jag inte hålla i snöret, det var mycket viktigt att det blev rakt, sa han och då ville han göra det själv.

Min matte säger att nu kan hon lita på mig... Jag känner mig lite förnedrad när hon säger så. Inte vet jag riktigt vad hon menar heller. En dag hörde jag att dom pratade om hur duktig Charlie har blivit som inte har bitit i något sedan vi flyttade... Precis som om jag skulle göra det! OK, när jag var liten så visste jag ju inte riktigt att det bara var i vissa saker jag fick bita, ben och leksaker och sånt. Inte visste väl jag att skor och möbler inte var tillåtet att bita i. Ja, ja, men nu har jag inte bitit i något på jättelänge i alla fall. Fast ibland hämtar jag en sko från skohyllan och placerar mitt i hallen. Det är för att markera lite att jag tycker att dom har varit borta för länge. Då kan dom tänka Oj, det är bäst att skynda sig hem så att inte Charlie börjar bita igen... hi hi

Vet du vad? Jag har ju berättat att vi bor precis vid skogen. När det fortfarande var snö och slask kunde man inte gå upp i skogen från vårt hus. Men nu kan man det. Vi går där flera gånger om dagen. Först husse och jag tidigt på morgonen, sedan går matte och jag, fast då går vi mycket längre. Fast det är inte alla mornar som hon orkar gå upp i skogen, hon hinner inte säger hon. Då går vi bara en liten sväng runt kvarteret. Men jag hävdar att det är för att hon sover för länge. Om hon bara kunde skärpa sig och gå upp i tid så skulle vi hinna gå hur långt som helst på morgonen.



En morgon tog matte kort från köksfönstret på husse och mig när vi kom springande ner för backen. Kolla nu in att det gräset som syns på vår tomt är det enda gräs som finns - på vår tomt!!! Fatta att jag vill gå i skogen...

Nu har jag i alla fall tagit mitt första dopp... Gud så kul det var att få springa efter min nya vattenleksak som husse kastade. Nästa gång hoppas jag att James eller Nemo är med. Men nu har det blivit lite kallt igen så det kanske inte blir något bad den här helgen.

Jag har fått två nya kompisar i Halmstad. Den ena bor mitt över oss och heter Ville. Han är en stor svart sak som jag först var lite rädd för. Men han är faktiskt ganska snäll. Han har varit inne i våran trädgård ett par gånger och lekt med mig och det tycker jag är jättekul. Han springer fort, fort och jag följer efter. Men ibland vill han brottas och det vill inte jag, då går jag undan och ibland lägger jag mig ner. Då slutar han. Han är snäll, Ville.

I stugan bakom våran, har det flyttat in en gullig kille. Det är en basset. Men vet du vad han heter?
Drutten :-). Hans matte försvarade sig med att det inte var hon som hade döpt honom, utan att det var den familjen som han hade bott hos innan han kom till dom. Han är nämligen nästan lika gammal som jag, två år. Vi har bara hälsat på varandra över staketet. Jag skulle jättegärna vilja leka med Drutten, han verkar vara hur snäll som helst. Jag undrar om våra mattar tänker låta oss göra det någon gång?

På tal om det så har jag inte fått leka med varken James eller Nemo och Lima fast vi har varit i Halmstad flera helger. Matte hade tänkt att vi skulle åka till hundbadet igår, men då kom det ju ett fruktansvärt åskväder och ösregn så det gick inte. Idag hann vi inte för dom skulle göra klart gången och åka med en massa skräp till sortergården. Sedan var det dags att åka hem. Hoppas att det blir hundbadet och mina kompisar nästa helg.

Matte har hittat ett drömställe! Ett ställe i skogen med en massa blommor som hon tycker är fina(?). Hon sa att dom inte var riktigt färdiga ännu och nästa helg är dom nog överblommade, så hon tyckte att jag skulle sätta mig där i blomhavet och så kunde hon föreviga det på detta sättet i stället. Ibland är hon lite konstig...

Nu har jag haft fullt upp ett tag. Husse skulle lägga stenplattor i trädgården i Halmstad. Jag hade fullt sjå att hjälpa till. Jag kunde faktiskt inte lyfta dom där tunga stenarna, men jag hjälpte till när husse skulle sätta snöre i kanten så att det blev rakt och jag hjälpte till när han skulle gräva bort grästuvor.





Jag sa till matte att hon också skulle hjälpa till, men hon sa att det var för tungt!






Till slut tröttnade jag och la mig i skuggan och tittade på.





Du ska veta att jag var helt slut på kvällen. Jag orkade inte ens resa på mig när husse tyckte att vi skulle gå ut och nattakissa.



Idag åkte vi till Halmstad igen och då skulle husse bära in ännu mer sten. Han hade bilen utanför och bar en massa stenar från ett släp. Samtidigt var det en kille, som jag inte känner, inne i stugan och skulle koppla ihop TV´n med en massa sladdar och grejer. När han ropade på husse och ville att han skulle komma och titta gick husse in och glömde stänga grinden. Jag hade hämtat min boll för jag tyckte att husse skulle kasta med mig, men när jag fick se att grinden var öppen tänkte jag att jag kunde gå på en liten upptäcksfärd. Jag har aldrig fått följa med åt andra hållet på vårt område. Så jag lämnade bollen och stack iväg dit för att kolla. Jag kom ihåg att när matte och jag hade varit ute och gått förra helgen, så såg jag en hund åt det hållet som jag aldrig har sett förut. Hon kanske var där någonstans... Jag stack iväg fortare än ögat men jag såg ingen. Men jag tog mig en rejäl tur i alla fall. Precis som jag var på väg tillbaka fick jag se husse komma runt hörnet och han hade min boll med sig. Hade han letat efter mig för att vi skulle leka!? Så snäll han är. Jag blev jätteglad och rusade fram till husse. Nu ville han inte leka med mig kan jag ju säga då, han tog tag i mitt halsband och gick med raska steg tillbaka till vår stuga. Där stängde han grinden och ville absolut inte kasta boll. Matte såg inte så särskilt glad ut, så jag tror att det inte var helt OK att sticka på upptäcksfäd själv.

Vet du? Det är lite synd om mig! Jag har haft ögoninflammation och varit hos djurdoktorn. Jag har fått sådana där otäcka droppar i ögonen och det tycker jag inte är något vidare. Men nu är dropparna slut. Matte säger att det verkar som om det inte är helt OK och kanske ska vi ringa till hunddoktorn igen. Men det är inte det som är det värsta. När vi var där fick jag väga mig. 25,8 kg! Oj sa matte, oj sa hunddoktorn! Matte frågade om hon tyckte att jag var tjock! Hur tror du jag känner mig när dom pratar över huvet på mig om att jag är tjock!!! Hunddoktorn tyckte inte att jag var tjock nu, men att jag var stor för att vara Tollare och att vi skulle hålla igen lite med maten. Det är just därför det är synd om mig. Inte ett grisöra, pluttebitar till godis och minimalt med mat! Vem tycker att livet är roligt då? Jag är ju hungrig nästan jämt, ju! Det var så att jag till och med var på väg att snyta en brödkant som matte skulle slänga. Nej, jag tror att jag ska protestera, men jag vet inte hur!

Ibland kan matte vara hemma och jobba och det var hon några dagar innan påsk. Men inte hemma utan i stugan. Jag fick följa med. Det var bara hon och jag - å gud så mysigt vi hade. Vi gick upp tidigt och gick en lång promenad, sedan satt hon och jobbade vid köksbordet och jag fick ligga vid hennes fötter och sova. Dödskönt. Tänk om hon kunde vara hemma varje dag!







Nu har jag fått ta sista promenaden på vår strand innan sommaren. Det är inte förrän till hösen igen som man får gå där med hund. Det tycker jag är knasigt. Undra varför inte jag skulle kunna gå där? Matte var lite busig och sa att vi kunde gå där första dagen det var förbjudet, det var i söndags, för att vi gick så tidigt på morgonen. Det var knappast en enda människa där. Men jag kände minsann att det luktade nykissat i sandbankarna så det hade säkert gått någon annan hund där innan mig i alla fall. I fortsättningen får vi åka till hundbadet, men det gör inte mig något för då är chansen stor att jag får träffa mina kompisar.

Även att det är synd om mig så är jag ändå jätteglad. Jag har fått halvsyskon. Min mamma har fått fem flickor och två pojkar. Matte har lovat att vi ska åka och hälsa på men inte förrän dom har blivit lite större. Jag hörde att hon sa en kväll - kanske en liten Belliz - aldrig sa husse. Undra vad dom menade?