Rymmare
Jag är i onåd med min husse och matte. Jag vet också att det är mitt eget fel...
Vi skulle åka och hälsa på Lina och David. Husse parkerade bilen på deras garageuppfart och öppnade till mig där bak och sa att jag kunde hoppa ut. UTAN att han satte på mig kopplet! Jag vet inte vad som flög i mig, men jag kände att, WOW nu hade jag chansen att utforska Habo! Jag stack först iväg en bit åt ena hållet, men då ropade matte på mig så jag vände. Men så kom jag på att jag hade sett ett rådjur gå över vägen därifrån vi kom, så jag rusade iväg åt det hållet i stället. Både husse och matte ropade och ropade, men jag låtsades att jag inte hörde dom. Egentligen vet jag inte vad som hände med mig, jag ville bara springa. Och det gjorde jag - långt. Jag kikade lite i ögonvrån och såg husse komma älgande bakom, men jag fortsatte att springa ändå.
Plötsligt mötte jag en annan matte och en liten hund. Hon blev nog rädd för mig så hon lyfte upp den lilla hunden i famnen. Men jag ville ju visa att jag är en snäll hund och satte mig vid den matten och väntade på att hon skulle släppa ner hunden så jag fick hälsa, men det gjorde hon inte. I stället kom husse förkyld och andfådd och då fick jag nästan lite dåligt samvete. Jag stannade så att han fick ta på mig kopplet så att vi kunde gå tillbaka till Lina och Davids hus.
Husse bad om ursäkt till matten och hennes hund och sa att jag hade rymt. Det gör ingen, sa hon. Det har den här gjort idag också.
På väg tillbaka mötte vi matte som kom i bilen. Hur go är hon då? Trodde hon att jag skulle springa tillbaka till Jönköping eller? Nä, jag skulle ju bara kolla runt lite om jag såg det där rådjuret.
Jag ska vara ärlig och säga att jag känner mig lite skamsen. Det var nog inte någon bra idé att springa runt i Habo. Matte har lovat att vi ska åka ut till skogen i morgon så att jag får springa av mig. Det ska bli skönt.
Jag hoppas att vi blir sams ikväll igen.
Vi skulle åka och hälsa på Lina och David. Husse parkerade bilen på deras garageuppfart och öppnade till mig där bak och sa att jag kunde hoppa ut. UTAN att han satte på mig kopplet! Jag vet inte vad som flög i mig, men jag kände att, WOW nu hade jag chansen att utforska Habo! Jag stack först iväg en bit åt ena hållet, men då ropade matte på mig så jag vände. Men så kom jag på att jag hade sett ett rådjur gå över vägen därifrån vi kom, så jag rusade iväg åt det hållet i stället. Både husse och matte ropade och ropade, men jag låtsades att jag inte hörde dom. Egentligen vet jag inte vad som hände med mig, jag ville bara springa. Och det gjorde jag - långt. Jag kikade lite i ögonvrån och såg husse komma älgande bakom, men jag fortsatte att springa ändå.
Plötsligt mötte jag en annan matte och en liten hund. Hon blev nog rädd för mig så hon lyfte upp den lilla hunden i famnen. Men jag ville ju visa att jag är en snäll hund och satte mig vid den matten och väntade på att hon skulle släppa ner hunden så jag fick hälsa, men det gjorde hon inte. I stället kom husse förkyld och andfådd och då fick jag nästan lite dåligt samvete. Jag stannade så att han fick ta på mig kopplet så att vi kunde gå tillbaka till Lina och Davids hus.
Husse bad om ursäkt till matten och hennes hund och sa att jag hade rymt. Det gör ingen, sa hon. Det har den här gjort idag också.
På väg tillbaka mötte vi matte som kom i bilen. Hur go är hon då? Trodde hon att jag skulle springa tillbaka till Jönköping eller? Nä, jag skulle ju bara kolla runt lite om jag såg det där rådjuret.
Jag ska vara ärlig och säga att jag känner mig lite skamsen. Det var nog inte någon bra idé att springa runt i Habo. Matte har lovat att vi ska åka ut till skogen i morgon så att jag får springa av mig. Det ska bli skönt.
Jag hoppas att vi blir sams ikväll igen.
Kommentarer
Trackback
