Jag och James
Du kan inte ana vad underbart jag har haft det i helgen! Vi har varit i Halmstad och jag har kunnat springa ut och in precis som jag ville. Ibland retades jag lite med matte bara för att hon skulle öppna. Nu får du bestämma dig, sa hon. Då satt jag på verandan och låtsades att jag var kung och bara njöt och spanade om det kom nå´n på vägen utanför.
Men det var rätt dött på den fronten. Inte varken människa eller hund. En och annan liten kanin såg jag, men jag har insett att det inte är någon idé att springa efter, för dom är så hiskeligt snabba. Jag har faktiskt fått gå utan koppel nästan hela tiden och inte ens då sprang jag efter en kanin som jag såg. Matte sa att vi ska passa på när det inte är så mycket folk i stugorna.
Nu hade jag ju hoppats på att få träffa Nemo för det hade matte nästan lovat. Men korkad som hon är så skickade hon sms till fel person när hon skulle skicka till Nemos matte så dom kom inte till hundbadet. Men i stället kom James! Å gud, så roligt vi hade. Han är för go den där lille busen. Först skulle han kaxa till sig lite och gurklade lite när vi skulle springa efter bollar, men då sa jag ifrån en gång och sedan var det nog med det. Sedan hade vi jätteroligt.
Här är jag och James
James matte är jättesnäll. Hon hade köttbullar i fickan. Undra om hon visste att det är mitt favvisgodis? Egentligen var det James frukost, så jag hoppas inte att jag åt upp för många så han blev utan.
Vi skulle också ligga fint, det gick ganska bra, men det är svårt när det luktar köttbullar!
Kolla så söt han är James! Just nu är han min allra bästa kompis!
Men det var rätt dött på den fronten. Inte varken människa eller hund. En och annan liten kanin såg jag, men jag har insett att det inte är någon idé att springa efter, för dom är så hiskeligt snabba. Jag har faktiskt fått gå utan koppel nästan hela tiden och inte ens då sprang jag efter en kanin som jag såg. Matte sa att vi ska passa på när det inte är så mycket folk i stugorna.
Nu hade jag ju hoppats på att få träffa Nemo för det hade matte nästan lovat. Men korkad som hon är så skickade hon sms till fel person när hon skulle skicka till Nemos matte så dom kom inte till hundbadet. Men i stället kom James! Å gud, så roligt vi hade. Han är för go den där lille busen. Först skulle han kaxa till sig lite och gurklade lite när vi skulle springa efter bollar, men då sa jag ifrån en gång och sedan var det nog med det. Sedan hade vi jätteroligt.
Här är jag och James
James matte är jättesnäll. Hon hade köttbullar i fickan. Undra om hon visste att det är mitt favvisgodis? Egentligen var det James frukost, så jag hoppas inte att jag åt upp för många så han blev utan.
Vi skulle också ligga fint, det gick ganska bra, men det är svårt när det luktar köttbullar!
Kolla så söt han är James! Just nu är han min allra bästa kompis!
Mörkerspår
Igår kväll hade husse och matte gäster här hemma. Ja, gästerna var ju hos mig också förstås. Egentligen var det nog för min skull, äsch jag vet inte riktigt. Men i alla fall så blev det väldigt sent. Jag vill ju att allt ska vara på ett visst sätt och jag tycker att det är svårt att gå och lägga mig innan husse och matte. Jag försökte säga till flera gånger att nu var det dags. Men det tog dom ingen notis om. Dom bara satt i soffan och tjatade och tjatade. Som tur är så gosade Maria med mig (hon som var här) jättemycket. Hon försökte säga till sin man att hon också vill ha en Charlie, men han säger nej. Synd tycker jag för det hade varit kul att få en kompis till.
Idag gick vi upp ganska tidigt fast det var söndag. Matte diskade en jättedisk och sedan packade hon ryggsäcken med fika och alla mina spårsaker. Idag skulle vi på kurs igen! Vet du vad hon gjorde mer? Hon gjorde blodpudding! Det skulle jag få om jag var duktig på att spåra... Och nu ska du få höra!
Vi åkte till en sjö, men vi skulle inte bada! Efter att jag, som vanligt, hade fått sitta i bilen ganska länge så hämtade matte mig. Vi gick tillsammans med en tjej som hette Emma. När vi hade gått en bit in i skogen, selade matte på mig och sa att jag skulle söka! VA? Där hade ju inte matte gått! Jag skulle alltså följa Emmas spår! OK, täntte jag, satte nosen i backen och traskade iväg efter hennes fotspår i en förskräckligt snårig skog. Den där Emma var minsann inte dålig på att hitta knicksiga vägar. Men det var inga problem för mig. En gång kände jag mig lite osäker och vände mig om och tittade på matte. Hon nickade och då förstod jag att jag var på rätt väg. Men faktum är att matte hade ingen aning. Hon hade ju inte lagt spåret själv. Men efter en bra bit gick jag rakt på pinnen som låg i skogen och då fick jag massor med blodpudding. MUMS så gott det var!
Matte hade också lagt ut ett litet spår. Egentligen med bara vinklar, kallade dom det. Det var inte helt lätt. Jag hittade i alla fall båda pinnarna som matte hade lagt ut. Först vimsade jag lite innan jag visste vad jag skulle göra, sedan gick det bra. Men det är faktiskt inte mitt fel. Det sa Annelie som är våran kursledare. Hon sa att jag var en jätteduktig spårhund men att det var matte som skulle rätta till sig lite. Det visste jag ju redan ;-).
Men nu ska du få höra det mest konstiga av allt som hänt idag. När vi var klara med kursen så åkte vi raka vägen till Västersjön. Där fick jag sitta i bilen när matte la ut ett nytt spår, sedan åkte vi en bit och gick en promenad. Sedan åkte vi hem! Jag var förvånad för vi brukar ju alltid gå spåret efter att vi har gått runt sjön, men inte idag. I stället åkte vi hem! Efter flera timmar(?) så åkte vi tillbaka till skogen. Då var Gastons matte och lillmatte också med i bilen. Nu skulle jag leta upp pinnarna - i bäcksvarta mörkret! Jag undrar om min matte har blivit fullständigt galen?! Malin och Matilda stannade vid bilen och matte och jag irrade iväg in i den kolsvarta skogen med ficklampa (som matte hade fått stanna på macken och köpa). Hur lätt var det då? Ja, att matte hade gått där det kände jag ju på marken, men att försöka följa det med morsan och ett flackande ljussken bakom var inte lätt. Första pinnen hittade jag nästan direkt, vinkeln klarade jag perfekt, men sedan blev det svårt. Vi skulle tydligen korsa en skogsväg, men det blev för mycket för mig, jag följde vägen i stället, det kändes bättre så i mörkret. Matte sa att jag var jätteduktig och att det var hon som hade lagt ett för svårt spår första gången vi skulle göra ett mörkerspår. Jag ska ärligt erkänna att jag var precis slut efteråt, det är lite läskigt också i mörka skogen. Efteråt åkte vi hem till Gaston och det tycker jag var jättemysigt, då fick jag busa med honom lite.
I natt sover jag nog som en stock!
Idag gick vi upp ganska tidigt fast det var söndag. Matte diskade en jättedisk och sedan packade hon ryggsäcken med fika och alla mina spårsaker. Idag skulle vi på kurs igen! Vet du vad hon gjorde mer? Hon gjorde blodpudding! Det skulle jag få om jag var duktig på att spåra... Och nu ska du få höra!
Vi åkte till en sjö, men vi skulle inte bada! Efter att jag, som vanligt, hade fått sitta i bilen ganska länge så hämtade matte mig. Vi gick tillsammans med en tjej som hette Emma. När vi hade gått en bit in i skogen, selade matte på mig och sa att jag skulle söka! VA? Där hade ju inte matte gått! Jag skulle alltså följa Emmas spår! OK, täntte jag, satte nosen i backen och traskade iväg efter hennes fotspår i en förskräckligt snårig skog. Den där Emma var minsann inte dålig på att hitta knicksiga vägar. Men det var inga problem för mig. En gång kände jag mig lite osäker och vände mig om och tittade på matte. Hon nickade och då förstod jag att jag var på rätt väg. Men faktum är att matte hade ingen aning. Hon hade ju inte lagt spåret själv. Men efter en bra bit gick jag rakt på pinnen som låg i skogen och då fick jag massor med blodpudding. MUMS så gott det var!
Matte hade också lagt ut ett litet spår. Egentligen med bara vinklar, kallade dom det. Det var inte helt lätt. Jag hittade i alla fall båda pinnarna som matte hade lagt ut. Först vimsade jag lite innan jag visste vad jag skulle göra, sedan gick det bra. Men det är faktiskt inte mitt fel. Det sa Annelie som är våran kursledare. Hon sa att jag var en jätteduktig spårhund men att det var matte som skulle rätta till sig lite. Det visste jag ju redan ;-).
Men nu ska du få höra det mest konstiga av allt som hänt idag. När vi var klara med kursen så åkte vi raka vägen till Västersjön. Där fick jag sitta i bilen när matte la ut ett nytt spår, sedan åkte vi en bit och gick en promenad. Sedan åkte vi hem! Jag var förvånad för vi brukar ju alltid gå spåret efter att vi har gått runt sjön, men inte idag. I stället åkte vi hem! Efter flera timmar(?) så åkte vi tillbaka till skogen. Då var Gastons matte och lillmatte också med i bilen. Nu skulle jag leta upp pinnarna - i bäcksvarta mörkret! Jag undrar om min matte har blivit fullständigt galen?! Malin och Matilda stannade vid bilen och matte och jag irrade iväg in i den kolsvarta skogen med ficklampa (som matte hade fått stanna på macken och köpa). Hur lätt var det då? Ja, att matte hade gått där det kände jag ju på marken, men att försöka följa det med morsan och ett flackande ljussken bakom var inte lätt. Första pinnen hittade jag nästan direkt, vinkeln klarade jag perfekt, men sedan blev det svårt. Vi skulle tydligen korsa en skogsväg, men det blev för mycket för mig, jag följde vägen i stället, det kändes bättre så i mörkret. Matte sa att jag var jätteduktig och att det var hon som hade lagt ett för svårt spår första gången vi skulle göra ett mörkerspår. Jag ska ärligt erkänna att jag var precis slut efteråt, det är lite läskigt också i mörka skogen. Efteråt åkte vi hem till Gaston och det tycker jag var jättemysigt, då fick jag busa med honom lite.
I natt sover jag nog som en stock!
Köttbullar
Nu har matte sagt att vi kan inte åka till Halmstad förrän nästa helg. Så sur jag blev. Jag hade verkligen hoppats på att få åka dit och springa på stranden och kanske jag en och annan fiskmås. Jag hade ju hoppats på att jag kanske skulle få träffa James eller Nemo också. Det var såååååå länge sedan så jag har nästan glömt bort dom. Jag undrar om dom kommer ihåg mig?
Idag har matte varit hemma och jobbat. Det är så mysigt när hon är hemma. Hon tog långlunch också och vet du vad vi gjorde? Jo, vi åkte till den där andra sjön, Axamo och hon gömde dom där pinnarna igen. När vi hade gått runt hela sjön fick jag leta reda på pinnarna och det gjorde jag perfekt. För varje pinne jag hittade så fick jag en köttbulle idag också. Mums! Jag hoppas att det blir fler gången hon gömmer sådana där pinnar för när hon har gömt trasan och jag hittar den har jag bara fått vanliga godisbitar och sedan har vi busat lite med trasan. Tacka vet jag köttbullar!
Riktigt spår
Ibland tänker jag att det är nog ingen som är ett dugg intresserad av mitt tjafsande, men det är ganska kul att dela med sig till omvärlden så här i alla fall. Men när jag blir stor ska jag inte skriv här mer, då är det ingen som vill läsa om mitt bus. Och förresten så är jag inte alls lika busig nu som när jag var liten. Det är ju det som är roligt att berätta om.
Nu ska jag i alla fall berätta att jag har fått en Turvarg! De är ett gosedjur som husse och matte fick av några kompisar när dom hade husbil. Det var innan jag fanns, det var bara den gamla hunden som fick åka med då. Så här är det - man ska ha ett gosedjur i fönstret när man åker husbil (?) och då hade husse och matte Turvargen. Sedan blev dom med sommarstuga i stället och sålde husbilen och Turvargen blev liggande nere i källaren hemma hos oss. Nu när husse och matte har slängt och slängt och slängt en maaaassssaaa grejer så tänkte dom också slänga Turvargen. Men då fick jag se den! Jag blev överlycklig och matte sa att jag fick den om jag lovar att inte bita sönder den! Jag lovade och jag har faktiskt hållit det. Men det är inte lätt! Den är hur go som helst och bita i.
Jag har ju haft fullt upp, som du säkert förstår, med att hjälpa till här hemma och städa och torka golv. När matte höll på i trappan till källaren var jag lite trött på allt torkande, så jag visade henne mitt ben, det där lilla lilla, bara för att hon skulle förstå att jag ville ha ett större, eller möjligtvis få benet lite preparerat med ost. Eftersom ingen brydde sig om mig så fick jag ju roa mig bäst jag kunde.
Lite tid har dom ägnat åt mig ändå. Vi åkte till Axamo (det är en annan sjö som vi bara har varit vid ett par gånger innan). Där la matte ett riktigt spår på den stora gräsplanen vid badplatsen. När jag säger ett riktigt spår så menar jag ett med träpinnar och inte min trasa eller någon annan leksak. Det var inte helt lätt att hitta. Men jag tog alla tre! För matte hade gått jättelångt och lagt ut tre pinnar. Jag blev så trött efteråt! Inte trodde jag att jag skulle leta upp så många. När jag hittade den första trodde jag att jag var klar. Vet du vad jag fick? Köttbullar! Det bästa jag vet, näst efter blodpudding förstås.
Det roligaste som hände denna helgen var i alla fall att jag fick vara hos Nippe hela lördagseftermiddagen och kvällen. Både matte och husse skulle ut på galej och de tyckte att det blev för länge för mig och vara ensam. Vilken tur! Jag hade jätteroligt hela kvällen. Tack snälla Nippe och hans matte för att jag fick vara där!
