tollarcharlies blogg

Å vad roligt jag har haft det idag, eller ikväll rättare sagt. Gaston och hans matte var med och gick runt Västersjön. Vi hade hur kul som helst, Gaston och jag. Alltså, nu börjar det bli riktigt mörkt. Man får skynda sig om man ska hinna runt sjön innan det blir mörkt, men det hann inte vi. Det blev jättemörkt innan vi kom tillbaka till bilden. Rätt som det var dök det upp några spöken bakom buskarna! Men det var inga spöken såg vi när vi kom närmare. Det var två andra hundar och deras mattar. Dom blev nog lika rädda som vi blev, eller räddare, för jag blev faktiskt inte så rädd...

Har jag berättat att det finns ett spökhus på våran promenadväg här hemma? Jo, det gör det minsann. Först trodde vi att det inte bodde någon där, men det visade sig att det gör det tydligen, för en dag stod det plötsligt en stor svart hund framme vid grinden. Gissa om jag blev paff? Nu går jag gärna över på andra sidan vägen när vi går förbi där. Inte för att jag är rädd på något vis, utan för att jag är orolig att matte ska bli attackerad eller nåt.

Å hjälp! Matte har kommit på mig... Simon var här idag med lite roliga leksaker till mig. Bland annat en lite rolig pipig sak som jag bara älskar. Jag sprang runt och lekte och pep lite i den och både husse och matte busade med mig. Men ett tu tre var jag uppe i mattes goa tevefåtölj... och plötsligt stod matte i dörren! Nä men vad gör DU? Utropade hon. Jag blev generad och snopen själv och hoppade genast ner. Men den lilla roliga leksaken var kvar och jag visste inte riktigt om jag skulle våga hoppa upp igen. Men jag tänkte att det är lika bra att låta blir. Tur var väl det för matte sa att jag ska inte ligga i hennes stol. Jag lovade att inte göra det fler gånger, men tittade inte på henne när jag sa det ;-)

Nu är det på det viset att min tvåbente storebror och hans flickvän skulle också köpa en hund. En liten, liten en som heter Saga. Men när hon bara hade varit hos dom två nätter så fick matten riktigt allergisk reaktion så dom fick lämna tillbaka hunden. Och jag hade inte ens hunnit träffa henne. Jag är väldigt ledsen för det och ledsen för att dom inte kunde ha hund, det kunde ju ha blivit en riktig kompis till mig. Det roliga var ju att hon hette precis som min mamma... :-) Min matte är också ledsen för deras skull, även om hon ska vara lite redig ibland och ge en massa goda råd hur det är att vara ung och ha hund. Precis som om hon vet bäst i alla lägen... ! Men jag hoppas att dom kanske hittar en annan hund, en sådan som man kan ha även om man är allergisk, för hon kan ju vara med mig i alla fall. Som tur är :-)

Nu har jag fått börja ha på mig reflex när vi går i skogen eller åker till Västersjön, även om det inte har hunnit bli mörkt ute. Matte säger att jag är ett med naturen nu. Jag undrar vad hon menar? Sedan säger hon att det är älgjakt också så det är bäst att passa sig. Hhmm... idag när vi gick runt Västersjön kände jag att det luktade jättegott, men matte sa att det var ett rådjur och jag fick inte sticka iväg och kolla. Hon såg nämligen ett rådjur sist vi gick precis där. Jag löd henne och följde med på vägen som hon sa. Då fick jag jättemycket beröm. Det är rätt bra att göra som matte säger för hon visar verkligen hur glad hon blir och då blir jag också glad.  

Nu har jag fått springa lös i skogen igen. Jag har verkligen visat matte att kan sköta mig. Jag springer före henne och stannar och väntar in henne hela tiden. Hon tycker att det är lite svårt att gå i våran skog nu för det är så halt och geggigt, dessutom är det väldigt backigt. Det är klart, hon är ju ingen ungdom längre, så hon är väl lite rädd för att halka och trilla förstås.

Men nu när det har regnat så mycket, kommer det upp en massa lukta gott ur backen. Ibland stannar jag och smaskar lite, men då är inte morsan glad. Hon morrar genast SLUUUTA! Men jag som är så snabb kan lätt tugga i mig lite. Äckligt säger matte. Men jag vet minsann att hon har ätit sniglar hon också, fast med vitlökssmör och en massa gojs. Men jag nöjer mig med naturella, jag.

Idag har jag hjälpt matte att göra köttfärsrulle. Ja, hjälpt och hjälpt... jag fick ta hand om smulet efter riven ost och det är ju ett med det bästa jag vet.

Läs gärna om den goda maten på mattes blogg.

Min matte har varit borta i två dagar. Hon har inte ens varit hemma på natten. Jag kände mig lite orolig när hon inte var hemma. För säkerhets skull la jag mig vid ytterdörren så jag inte skulle missa om hon kom hem. Men det gjorde hon inte. Som tur var så kom husse hem på lunchen som matte brukar göra. Men inte idag, då kom farmor och farfar och hämtade mig, för husse var på möte hela dagen. Dom har mycket att stå i min husse och matte... men jag tyckte att det var rätt kul när jag fick åka hem till farmor och farfar, dom är sååå snälla. Och där dom bor, bor det jättemånga hundar. Det är så mycket att lukta på vart man än går och farfar är snäll och låter mig nosa färdigt innan vi går vidare. Vi har gått två långa promenader idag.

Men nu är matte hemma igen så nu är ordningen återställd. Det är skönt för jag har längtat efter min matte.

Vi har varit i Halmstad i helgen. Visst, jag är jätteglad för det, men jag hade ju hoppats på att få träffa någon av mina bästa kompisar, James eller Nemo. Framför allt hade jag väl hoppats på att få träffa Yatzie! Men inte då. Inte ens Ika fick jag träffa. Jag såg henne på håll på parkeringen, men idag när vi gick på deras gata mötte vi Ikas farmor och farfar som sa att dom hade åkt hem med Ika. Tråkigt! Jag hade gärna busat lite med henne.

Det som var bra var i alla fall att nu får till och med jag vara på våran strand. Men vet du? Igår när vi gick där på stranden, så var det så dimmigt så man såg inte mer än några meter längre fram. Plötsligt dök det upp en annan kille! Alltså en hundkille. Inte vilken hund som helst utan en sådan där liten muskelknutte som kallas kamphund. Han var lös och jag hade koppel på mig så jag kunde inte sticka min väg. Jag är inte så särskilt glad i sådana hundar. Inte husse heller. Han röt GÅ HEM MED DIG till hunden. Men då dök hans matte upp ur dimman och tog hunden. Då morrade han. Jag morrade inte, det hade jag inte en tanke på, men hade inte hans matte kommit hade jag nog gjort det. För jag ville inte att han skulle komma och morska upp sig mot mig. Nej, tacka vet jag Tollare och andra trevliga hundsorter.

Men nu ska jag också berätta en annan sak. Jag har försatt mig själv i en otrevlig situation. När matte och jag går vår morgonpromenad uppe i skogen brukar jag alltid få springa lös. Det tycker jag jättemycket om. Likaså om vi går upp i skogen på eftermiddagen, fast då håller hon lite koll för ibland kan det komma någon annan hund. Men en dag då både husse och matte och jag skulle gå upp i våran skog, hann jag inte mer än upp för backen förrän jag fick se ett annat djur än en hund där upp i buskarna. Jag blev så nyfiken så jag satte av i full galopp för att hinna ikapp det andra djuret. Men det var en lurig en, för han sprang runt, runt och hit och dit och rätt som det var hade jag tappat bort mig fullständigt. Då plötsligt fick jag se husse och matte komma där på stigen och dom såg inte alls glada ut. Ska jag vara ärligt hade jag hört matte vissla, men jag brydde mig inte för jag var så nyfiken. Nu kände jag mig lite skamsen för att jag inte löd henne. Men jag kände fortfarande doften hänga i luften. Men matte kopplade mig och sedan dess har jag inte fått gå lös i skogen mer. OK, jag vet att det är mitt eget fel, men vad gör man? Det är inte alltid det blir helt rätt...