tollarcharlies blogg

Visst är det mörkt och tråkigt nu! Jag är så morgontrött! Idag visste jag inte om jag ens hade lust att stiga upp när husse gick upp. Men idag var i alla fall en vanlig dag... nästan.

Jag vill att det ska vara vanliga dagar! Jag tycker om när vi följer dom vanliga rutinerna, speciellt på mornarna. Men det är inte alltid som det är det. Så här brukar det vara - husse och jag går upp först, jag lägger mig på mattan i badrummet och väntar tills matte kommer. När hon är klar går vi ner och äter frukost, sedan går vi en promenad innan hon går till jobbet. Vi går alltid samma runda. Ibland möter vi någon, men inte så ofta. Men idag var där en Golden på min bästa nosplats! Vi var tvungna att gå förbi just där mitt ställe där jag brukar göra tvåan du vet! Nu fick vi gå lite längre bort och, OK, det gick bra där också.

Jag brukar också titta lite på änderna när vi går förbi bäcken, men idag var dom inte där - konstigt! Matte sa att det var för att vi var lite tidigare, hon skulle ju skjutsa Simons tjej till stationen innan jobbet. Det var därför det var lite konstigt idag! Jag hade inte lust att äta heller. Och förresten så har jag inte så stor lust att äta alls just nu. Det kan göra matte lite orolig. Hon säger att jag har glufsat i mig maten alldeles för fort och nu plötsligt så äter jag inte upp. Jag har sagt till henne att hon inte behöver oroa sig, jag äter när jag är hungrig!

Det där med rutiner... det brukar vara ganska normalt i fem dagar har jag räknat ut. Sedan blir det konstigt i två dagar, då är det helg! Och det är aldrig lika dom dagarna heller. Ena gången vill dom att vi ska gå upp jättetidigt och då menar jag jättejättetidigt, när vi skulle åka till Malmö. En annan gång ska vi gå upp sådärtidigt, då ska vi till Halmstad. Nästa gång vill dom sova jättelänge på morgonen för att dom har varit uppe länge på kvällen innan... Hur ska dom ha det egentligen? Nej, tacka vet jag rutiner! När allt är som vanligt då är det bäst!

Ha ha, idag gav jag husse och matte en riktig blåsning... vi åkte till Västersjön och skulle gå våran vanliga promenad. Precis som matte brukar, gick hon en runda inne i skogen för att lägga ut en leksak, denna gången var det min "trasa". Vi brukar mötas på stigen sedan och när vi har gått färdigt promenaden, börjar jag söka efter leksaken. Men jag hade minsann kollat var hon kom ut från skogen, så när husse släppte mig lös, srang jag direkt in i skogen, alltså från fel håll. Självklart hittade jag trasan direkt. Jag visade matte den och sprang iväg och sa tji fick du, tji fick du... (fast det hörde hon inte). Matte bara skrattade. Så blir det ibland sa hon. Först ville hon att jag skulle ge henne trasan, men det gjorde jag inte minsann. Då kastade hon iväg bollen och som du vet älskar jag den, så jag släppte trasan direkt och jagade ifatt bollen i stället. Sedan hade vi en jättebra fortsatt promenad. Fast lite snuvad kände jag mig ändå sedan när vi kom fram till det stället som jag brukar söka på. Då kunde jag ju inte söka för jag hade ju redan tagit trasan. Hhmmm.. nästa gång ska jag låta den ligga och göra som vi brukar.

Jag höll vad jag lovade och skötte mig på sista kurstillfället igår. Nu har jag klarat av Allmänlydnad. Men lite problem hade jag. När matte skulle göra inkallning med störning var det först en människa som stod i vägen, det brydde jag mig inte om. Men nästa gång kom en boll farande och bollar är ju något av det roligaste jag vet. Inte kunde jag låta bli den! Jag trodde ju att det hörde till leken, att Sanna kastade den till mig. Jag var så stolt att jag fångade den och sedan tog jag världens ärevarv. Men när jag förstod att matte ville att jag skulle komma till henna med bollen, tvekade jag. Inte skulle jag väl behöva lämna ifrån mig den... men rätt var det var så hade hon en boll till och den blev jag ju nyfiken på så då sprang till henne i alla fall. Tredje gången hon kallade in mig, låg en hel påse med köttbullar mitt i farleden - OJ! Vem kan låta bli köttbullar? När jag kände doften gjorde jag en tvärnit, men matte skrek NEJ och då lät jag bli och sprang till henne. Då fick jag köttbullar i alla fall. Vilken lyllo jag är!

Det jag har lite svårt för förutom att gå fint i koppel är ju att sitta kvar och vänta om matte går iväg. Jag fixar det jättebra om det bara är vi, men om det är något annat runt omkring, så blir jag så nyfiken och samtidigt lite orolig vad matte ska hitta på, att jag inte kan sitta och vänta. Det ska vi träna på mer.

Det roliga var att vi fick söka godis också. Det ingick i "provet"! Men jag som är specialist på att leta godis fick inte full pott på det. Matte förklarade för mig, att man mitt i ett letande inte får springa iväg till Kosmo och hjälpa honom i hans sökruta. Men jag ville ju bara vara snäll. Jag hade ju hittat min godis och kunde ju hjälpa honom lite... Nu visste ju inte jag att det faktiskt låg flera godisar i min sökruta, i så fall hade jag inte sprungit iväg till Kosmo. (Men ska sanningen fram, så hade jag nog tagit även hans godis om jag hade hittat den.)

Allt avslutades med en stafett. Vi skulle gå bredvid våra hussar o mattar fint utan koppel, gå fot, sitta kvar, komma på inkallning, ligga kvar, sicksacka mellan bollar och sist hoppa över ett hinder. Allt efter varandra och det var ju tävling!! Vi var först i vårt lag och vi tog det jättelugnt. Jag gjorde som matte sa, förutom att jag sprang iväg en sväng när jag skulle sitta och vänta. Det är ju inte så lätt! Annars gick det ganska bra. Vårt lag förlorade första omgången. Andra omgången skulle vi göra precis likadant, fast matte fick inte säga ett enda ord - inte sitt, inte kom, inte nå´t! Matte bara skrattade när Carina sa att det skulle vara utan ljud. Det går aldrig, sa hon. Joodå, sa Carina. Då tänkte jag att jag minsann ska visa henne - och det gjorde jag - till och med mycket bättre än första gången. Kan du tro att matte var nöjd. Jag fick måååånga köttbullar den kvällen. Nu är jag en allmänlydig tonåring ;-) och precis på min nio-månadersdag!

Jag har gjort mitt yttersta för att skärpa till mig när vi är ute och går nu. Igår var vi en sväng hos mormor (alltså mattes mamma). Hon sa att det kan inte vara lätt med en hund i puberteten och en matte i klimakteriet...! Jag kan inte begripa vad hon får allt ifrån? Skulle både jag och matte vara extra känsliga och sårbara på något sätt? Hhmmm, jag tänkte att det är nog bäst att jag är snäll mot matte i alla fall. För det blir faktiskt lite trevligare när vi är ute och går och jag inte drar iväg med henne alltför fort. Kanske är det så att hon inte kan gå fortare, vad vet jag.

På torsdag är det sista gången på våran kurs. Då ska vi göra allmänlydnadspasset. Ett par saker har vi redan klarat av; sitta tyst i bil och möte på stig. - Även Charlie, frågade matte. - Ja, till och med Charlie sa kursledaren då. Jag kände mig lite kränkt! Precis som om jag inte skulle klara av att möta en annan av mina kompisar på en stig... fast man vill ju gärna hälsa lite i smyg...

På torsdag ska vi också visa upp något som vi verkligen kan. Tex. ett trick eller nåt. Jag kan jättemycket! Jag undrar vad matte ska välja? Det vore bra om hon talar om det i förväg så att jag slipper tveka på vad jag ska göra. För kursledarna sa att mattarna och hussarna får inte säga "jag tror att han kan" eller "han brukar kunna"... Det ska vara klockrent! Vi övar på det mesta lite varje dag. Det tycker jag är kul. - Jaha, du ville veta vad jag kan!? OK, jag kan sitta, ligga, ligga död (inte på riktigt), räcka vacker tass, vinka, snurra, backa, snacka, skälla (både när matte säger det eller om det kommer någon, då behöver hon be mig) och det bästa av allt - ge matte en puss när hon ber mig. Fast jag vill helst att vi ska göra alla sakerna hemma i köket. Men inte kan vi ta med alla hundkompisarna dit och visa...? Nåja, jag har lovat matte att jag ska sköta mig på torsdag...

Åååå, det har varit världens sötaste lilla tjej här hos mig. Hon heter Thea och är en Shetland sheepdog som bara är 11 veckor gammal. Jag blev som tossig och ville bara pussas med henne. Fast det var en tuff tjej så hon bjäbbade till lite på mig när jag kom för nära. När hon sedan somnade i mattes knä kände jag mig lite åsidosatt faktiskt. Jag satt intill och gnällde men då sa matte till mig att vara tyst. Det blev så tomt när Thea hade åkt hem igen. Jag hoppas att jag får träffa henne snart igen.


Thea

Egentligen var jag rätt trött när Thea och hennes familj kom. Vi har gått två långa promenader idag. Först gick vi ända till Bymarken för husse och matte skulle hämta bilen där. Jag förstår inte varför dom lämnade den hos Helena och Magnus när dom var där igår kväll? Förresten jag fick inte följa med dit igår, men idag gick det bra! Nåja, jag kämpade på att gå fint i koppel hela vägen dit och om jag får säga det själv så gick det ganska bra. Matte gjorde bara fösning ett par gången sedan behövde hon inte göra det mer.

När vi var i Västersjön på eftermiddagen, gömde dom "grisen" och jag fick leta efter den. Det gick hur bra som helst, fastän vi inte var riktigt på samma ställe som vi brukar. När vi gick tillbaka till bilen övade matte "ställande under gång", ja det heter så, man ska gå vid mattes sida och när hon säger stå, ska jag stanna. Jag klarade det jättebra (nästan). Då kastade matte bollen som jag fick jaga. Sista gången kom den i en stor vattenpöl, men jag lyckades ta den i alla fall. Matte ville inte stoppa bollen i fickan sedan utan höll den i handen, undra varför? Sedan gick jag hela vägen till bilen precis bredvid matte och jag fick jättemycket beröm. Vi kommer rätt bra överens när vi går nu matte och jag. Men hon hänger inte alltid med när jag tar lite hoppsasteg, det fixar hon inte.

Nu har jag ätit och ska vila en liten stund på maten.

Usch, nu har jag det jättejobbigt! Kan du komma ihåg hur det var när du var i puberteten? Jag vet inte riktigt vad det är, men jag känner att jag inte har koll på läget. Är vi ute i skogen och matte eller husse ropar, så är det precis som om jag inte hör dom. Eller, om jag ska vara ärlig så hör jag men jag vill bestämma själv om jag ska komma till dom eller inte. Likadant när matte säger att jag ska sitta kvar. Vad är det för vits med det egentligen? Varför ska jag bara sitta där och hon går iväg en sväng, står still en stund och kommer tillbaka... helt meningslöst, speciellt om vi är i skogen och jag för en gång skull får springa lös. Nej, jag tycker att dom kan skärpa till sig och låta mig göra lite som jag vill!

Så var det också när vi var på kursen i torsdags. Jag ska berätta att jag blev så sur, så sur! Först kom vi dit, vi gick en sväng i skogen, men det är så mörkt så vi kan bara vara lite vid kanten av parkeringen. Sedan när vi träffade alla dom andra, då satte matte in mig i bilen igen. Hur kul var det?! Jag hade sett fram emot att få komma dit en hel vecka, så får jag sitta i bilen!! Alla gick iväg och jag såg ingen på en lång stund. När matte äntligen kom och hämtade mig var jag ganska på, kan jag säga. Jag tänkte att nu ska hon få igen så jag bestämde mig för att inte göra alls vad hon sa. Men jag fick ge efter lite ibland ska jag erkänna.

Det första vi gjorde var faktiskt lite obehagligt. Vi skulle gå fint, inte fot, på parkeringsplatsen. Nu vet ju ni att jag har lite svårt med det, jag har lite bråttom och drar lite i kopplet. Mycket tycker matte. Nåja, när jag drog i kopplet vände matte sig om mot mig och morrade och tvingade mig att backa. Jag tror hon hade fått ett spel eller nå´t. Så brukar hon aldrig göra. Men det gjorde hon flera gånger. Jag kände att jag nästan blev lite rädd. Det var så jag till och med slank ur halsbandet. Då blev jag så osäker på vad jag skulle göra att jag bara stod där. Matte satte på mig kopplet igen och sedan gjorde vi inte så mer. Hon sa att det hett fösning och jag hoppades att hon inte skulle göra det någon mer gång, men det gjorde hon faktiskt idag också. Men då tänkte jag att det är nog bäst att gå vid hennes sida så kanske hon slutar och det gjorde hon. Jag tror att hon tänker göra så varenda gång jag drar i kopplet, så det är nog bäst att sluta med det. 

När vi kom hem från skogen fick jag duscha, en härlig varm dusch och sedan var det så skönt att lägga sig i soffan och sova en stund. Jag var ganska utmattad - det är inte lätt att vara tonåring och samtidigt vara lydig!



 

Jag missade att visa min fina and som jag fick. Vi kallar den för "Ankan". Den var jättekul att busa med.  



Men jag tog verkligen Mascot på allvar när han sa att jag skulle på Andjakt :-) Jag lyckades redan idag! Jag har dödat anden.



Nu är den liten och tunn. Det var så konsktigt för jag fick ut en massa vitt ludd. Matte sa att hon kunde sy ihop den igen. Jag undrar hur det ska gå? Kanske som Nallen som hade tappat ett ben (jag har slitit loss det med hjälp av Simon) som hon sydde fast igen.

Men kanske var det inte en sådan andjakt Mascot menade... jag tror att jag ska fråga honom nästa gång. Eller kanske menade han Andjaktens kennel...?

I kväll gick vi en runda och det regnade hela tiden. Inte ösregn, men sådant där retligt duggregn. Jag tyckte att det var OK, men man blir faktiskt både blöt och smutsig. I kväll ska jag följa med husse till farmor och farfar och det är ju inte så kul att komma in till dom precis dyngsur. Men som tur är har jag fått en jättefin handduk av Malin med en bild på en Tollare på. Den är lik mig!

Igår kväll kom väl tröttheten efter söndagens utflykt. Jag orkade inte ens gå upp för trappan när vi skulle gå och lägga oss...



Nu längtar jag till hundkursen på torsdag för då ska mattes jobbarkompis dotter Ida följa med.

Nu ska jag berätta vad jag har varit med om idag. Mitt livs första hundutställning! Husse och matte hade satt väckarklockan på 4 i morse - morse! Det är ju mitt i natten, ju! Men vi var tvungna att åka så tidigt för vi skulle åka ända till Malmö. Jag var ganska trött så jag somnade direkt i bilen. Vi stannade på en parkeringsplats utefter vägen när matte och husse skulle fika lite. Jag fick också mat då men det ville jag inte ha. Det fanns alltför mycket spännande saker att titta och lukta på.

Men hallå! Hur var det när vi kom fram då? Jag har aldrig sett så mycket hundar på en och samma gång. Och alla var i ungefär lika gamla som jag för det vi skulle på hette Malmö valp. Alltså var alla (nästan alla) ungefär lika virriga som jag när man kommer till ett sådant ställe. Du kan ju bara föreställa dig hur det var...

I vilket fall hittade vi en plats nästan längst in i hörnet vid den ringen (ja, konstigt namn på en fyrkantig ruta, men så heter det i alla fall) där vi skulle gå. Det dröjde inte länge förrän Zonic och Foppa kom, mina bröder. Jag blev jätteglad, jag hade inte riktigt fattat att dom skulle komma också. Sedan kom även Mascot och mina systrar Z och Tazza. Då var vi alla samlade utan två av mina syskon. Men kennelmatten, som sa att hon var chef, tyckte att vi skulle flytta på oss till andra sidan så fick vi bättre plats. Och det fick vi, för där kunde vi ställa upp våra kojor på rad utefter kanten så det blev jättefint.

Ja, just det. Jag har inte berättat att jag har fått en ny koja. Så här ser den ut när jag ligger i den hemma i köket!

 
Min goa, nya koja

Nu är det ju lite skillnad att ligga i sin egen koja hemma och när man är bland många, många andra hundar. Så när matte hade sagt att jag skulle ligga lite i min koja så kände jag mig lite ensam där och det försökte jag säga. Men då var det en otäck farbror som böjde sig ner och sa TYST med dig! Jag höll på att skita på mig, men så såg jag att det var Mascots husse så då var det ju inget farligt.

Hur som helst så fick vi vänta ganska länge och jag började bli lite nervös. Inte så mycket för min egen del, jag tyckte att det var rätt spännande men för mattes. Skulle hon klara av detta...?

 
Jag är lite orolig för matte!

Men vilken tur, det kom en annan snäll farbror som heter Per sa att jag kan gå med Charlie! Så bra vi tyckte att det var. Kanske inte riktigt i början då, men han var så snäll, så jag tyckte att det var helt OK. Jag tror att han tyckte om mig också. Nu var ju inte Per vem som helst som bara hoppade in och sa att han skulle gå med mig. Nej, det är en kompis till kennelmatten och han har också en kennel som heter Andjaktens kennel. Tack Per för att du tog dig an mig, min matte blev jätteglad för det.

Sedan var det då dags att springa runt i en ring, springa fram och tillbaka och stå still (svårast) så att en domare kunde titta på oss och bedöma vem som var finast.

Så här såg det ut...

 
Det var mycket gott att nosa på mattan


 
Jag orkade inte stå hela tiden...

 
Domaren tittar på oss

Och dröm om min förvåning! Jag kom tvåa! Mascot kom etta, Foppa trea och Zonic fyra. Kan man tänka sig att av åtta pojkar så var det vi fyra bröder som kom först. Jag var så snopen så jag fattade först ingenting.

 
Jag tror att även Per blev glad


 
Här ser man placeringen


Efter att vi killar hade svajsat runt lite, vi var lite märkvärdiga :-) så var det tjejernas tur. Det var sju stycken tjejer. Tyvärr fick inte min lillasyster Tazza något pris, men min söta syster Z vann över de andra tjejerna. Hon är bara sååå söt!!!


Min älsklingssyster

Precis som om det inte skulle räcka med att både en kille och tjej från samma syskonskara vinner första pris så fick vi också hederspris som syskongrupp. Där fick jag vara med :-). Vi fick vara med och gå i ringen när det var jättemånga andra hundar. Då var det Helen som gick med mig.  Och vet du vad? Vi kom femma!!!

 
Visst är vi fina?!

 
Det är jag först, sedan Mascot och sedan söta Z



När vi hade sprungit och sprungit och fotograferat så många gången så var jag så trött. Nu tänkte jag minsann inte göra ett smack mer den här dagen. Det roliga var bara att jag även fick träffa Inez, hon som jag var och hälsade på i Malmö i somras. Det är hon som är längst till höger på nästa bild.


 
Dom kom tvåa (undra vad det kostade, sa husse :-)?)


Det bästa med hela dagen var att innan vi skulle åka hem så fick jag ett nytt gosedjur - en and! Toppen!

Nu vill både jag och min husse och matte tacka Maria och Helen på Canagolds för att dom tvingar med oss på sådana här jippon. Och faktiskt var det ju ganska kul så kan hända det blir fler gånger.

Nu är det alldeles konstigt här hemma. Matte har varit hemma i tre dagar! Det brukar ju bara vara två - lördag och söndag. Jag fattar ingenting. Visst, jag har varit jätteglad att hon är hemma, men det blir lite konstigt liksom. Jag brukar ju alltid ha min skönhetssömn på förmiddagen när alla har gått hemifrån och i fredags ville hon att vi skulle åka iväg till skogen. Jag var ju inte ledsen för det, tvärtom, men det ruckar liksom på hela min dag. Men vi hade kul i alla fall. Mormor var också med. Hon är för rolig. När matte sa att jag skulle sitta kvar, så som hon gör ibland, varför har jag aldrig förstått, men jag sitter där och väntar i alla fall. Nåja, mitt i allt väntande så gav mormor mig godis för hon tyckte att jag satt så fint. Hon är väl för go! Men det tyckte nog inte matte, för hon sa att mormor förstörde alltihop, men det tycker inte jag. Det tror jag att matte inte tyckte innerst inne heller, för hon vet att jag kan sitta fint och vänta om hon har sagt det. Så det gör nog ingenting.

Sen skulle du se på lördagen! Då åkte husse till Halmstad och matte och jag skulle gå till torget, sa hon. När vi hade kommit nästan fram till skolan där hon jobbar så sa hon - Ska du dra så här mycket så går vi hem igen! Då tänkte jag att det är bäst att skärpa sig så resten gick jag jättefint, jag bara drog lite ibland när det luktade så där jättegott! Men kan du tänka dig! När vi kom fram till torget var det ju ingen torgdag - det var ju HELG! Då hade vi gått hela den långa vägen i onödan. Nej, faktiskt inte. Det var en jättemysig promenad och soligt och fint och matte sa att jag hade varit jätteduktig. När vi kom hem så var jag ganska upp i varv så när hon skulle torka lite i köket tyckte jag att det var bäst att hjälpa till - hon kanske var lite trött efter promenaden!




Idag har vi varit i Västersjön och jag fick leta reda på trasan igen. Ett spår alltså! Det gick bra. Fast jag fick inte springa lös så mycket för det var en hel del folk som inte hade gått klart nån tipspromenad eller vad det var. Jag hade faktiskt inte tänkt bry mig om dom, men jag fick gå i koppel i alla fall, för säkerhets skull, sa matte.

Nu är det ju ganska mörkt ut, i alla fall på eftermiddagen och på kvällen. Dom är lite rädda om mig och har köpt mig en reflex. Det har väl du också på dig när du är ute i höstmörkret?!