tollarcharlies blogg

Nu är det en blandning av julafton och sortergård här hemma. Dom har verkligen börjat ta det här på allvar med att packa. Hela vinden är rensad och nu ska allt sorteras och kanske sparas eller slängas. Vad jag menar med julafton är att det finns alltid något som jag kan få. Till exempel så fick jag gå på älgjakt!







Som du ser, dödade jag älgen och jag är jättestolt för det!

Nu ska husse och jag ut på pudeljakt! (Hoppas att jag inte träffar honom...)

Ha ett gott nytt år allihop!

Nu har matte avslöjat för mig att vi ska åka till Göteborg på en stor utställning som heter My Dog. Det är alltså jag som ska ställas ut. Det menas att jag ska springa runt i en ring bland en massa andra Tollare och sedan ska någon titta på mig och säga om jag är fin eller inte. Jag tror att det är därför som matte har börjat hålla på och tjata om sitt, stå, ligg, stå, sitt, stå... hon vet ju att jag kan det. I alla fall hemma i köket. När det är en massa andra hundar att titta på är det inte helt lätt att hålla sig i skinnet. I varje fall inte om det är snygga tjejer där också. Tänk om Belliz kommer ♥ Nåja, den som lever får se...

Matte och husse har tömt halva vinden idag. Gissa om där fanns en massa roliga saker. En del fick till och med jag ta.


En stor gris hittade jag...

Nu ska jag berätta för dig att jag har haft en tuff helg. Dom kallar det Jul! Men det är inget annat än en massa mat och ståhej hela tiden. Matte har knappt tid för mig en minut. Jag hämtade både bollen och turvargen, men hon ville inte leka. Jag förstökte hjälpa henne lite i köket... flytta på dig, sa hon bara då. Men jag hade svårt att låta bli att vara där, för det luktade ju såååå gott! Matte fick torka av mig flera gånger för snålvattnet rann hela tiden. Men det kunde jag inte hjälpa...



Nu kommer i alla fall det värsta. Husse och jag skulle hålla oss från köket när matte höll på med maten, så vi gick en promenad. Det var snöigt och blåsigt så husse klädde på sig allt han hade. Hade jag haft en jacka så skulle jag velat ha på mig den, det hade nog kanske hjälpt för både köld och annat, för nu ska du höra...

När jag lugnt och fredligt snosar runt i Friardalen, ja med husse i andra ändan av kopplet förstås, passerar vi en gammal tant med en grå storpudel. Som du vet är jag ju alltid lite reserverad när jag träffar hundar som jag inte känner så jag höll mig tätt till husses sida. Men vet du vad? Den hunden kastar sig ut mot mig, drar ikull sin gamla matte och hugger mig över ryggen. Jag slänger mig ner i snön och skriker för det gör ju hiskeligt ont. Husse blir vansinnig och sparkar till den dumma hunden. Och mitt i alla röran drösar han omkull också. Där låg vi alla huller om buller... Håll reda på din hund, skrek husse (sedan var han nästa på väg att säga kärringjä...). Tanten lyckades till slut få in sin hund och husse kände på mig om jag var skadad. När vi kom hem var husse nog mer chockad än vad jag var. Jag har ju varit med om en och annan dum hund innan. Men kul är det inte minsann. Nu undrar du väl hur det gick med mig? Jo, först hittade varken husse eller matt något, men när Malin kom gosade hon med mig och plötsligt märkte hon att jag blödde på ryggen. Mycket riktigt, ett stort hål var det där. Matte tvättade rent och sedan har hon kollat mig flera gånger. Jag har faktiskt lite ont i sidan också, men det börjar gå över nu.

Som plåster på såret, så fick jag en julklapp när farmor och farfar kom. Då blev jag glad igen.



Men det bästa med julen var i alla fall att Thea kom hit. Det var så länge sedan jag träffade henne. Vi busade runt, runt och hon är i alla fall jättesnäll mot mig.



Den lilla busan kröp under bordet och det är ju inte så smidigt för mig, precis.

Jag är i onåd med min husse och matte. Jag vet också att det är mitt eget fel...

Vi skulle åka och hälsa på Lina och David. Husse parkerade bilen på deras garageuppfart och öppnade till mig där bak och sa att jag kunde hoppa ut. UTAN att han satte på mig kopplet! Jag vet inte vad som flög i mig, men jag kände att, WOW nu hade jag chansen att utforska Habo! Jag stack först iväg en bit åt ena hållet, men då ropade matte på mig så jag vände. Men så kom jag på att jag hade sett ett rådjur gå över vägen därifrån vi kom, så jag rusade iväg åt det hållet i stället. Både husse och matte ropade och ropade, men jag låtsades att jag inte hörde dom. Egentligen vet jag inte vad som hände med mig, jag ville bara springa. Och det gjorde jag - långt. Jag kikade lite i ögonvrån och såg husse komma älgande bakom, men jag fortsatte att springa ändå.

Plötsligt mötte jag en annan matte och en liten hund. Hon blev nog rädd för mig så hon lyfte upp den lilla hunden i famnen. Men jag ville ju visa att jag är en snäll hund och satte mig vid den matten och väntade på att hon skulle släppa ner hunden så jag fick hälsa, men det gjorde hon inte. I stället kom husse förkyld och andfådd och då fick jag nästan lite dåligt samvete. Jag stannade så att han fick ta på mig kopplet så att vi kunde gå tillbaka till Lina och Davids hus. 

Husse bad om ursäkt till matten och hennes hund och sa att jag hade rymt. Det gör ingen, sa hon. Det har den här gjort idag också. 

På väg tillbaka mötte vi matte som kom i bilen. Hur go är hon då? Trodde hon att jag skulle springa tillbaka till Jönköping eller? Nä, jag skulle ju bara kolla runt lite om jag såg det där rådjuret.

Jag ska vara ärlig och säga att jag känner mig lite skamsen. Det var nog inte någon bra idé att springa runt i Habo. Matte har lovat att vi ska åka ut till skogen i morgon så att jag får springa av mig. Det ska bli skönt.

Jag hoppas att vi blir sams ikväll igen.

Nu tror jag inte att det är någon som har tid med nå´t. Allra minst att läsa en massa tjafs som andra skriver på nätet. Min matte har inte tid med nå´t i alla fall. Fast lite har hon tid med mig. Hon har varit borta i två dagar så jag tror att hon har längtat efter mig så idag kom hon hem lite tidigare. Kanske hade hon lite dåligt samvete...

Först kom hon hem mycket tidigare än hon brukar mitt på dagen, inte åt hon och inte gick vi våran vanliga runda, bara en liten sväng ner för backen till bäcken och tillbaka igen, sedan åkte hon till jobbet igen. Det blåste nästan snöstorm men jag tror inte att det var därför hon inte ville gå hela rundan, hon sa någon om julbord så jag tror att det var därför hon hade bråttom. Jag blev väldigt snopen när hon kom i alla fall. Hon såg säkert på mig att jag var precis nyvaken för hon skrattade åt mig när hon kom hem.

När hon kom hem när hon hade jobbat klart var vi i stadsparken. Först sa hon att vi bara skulle gå en promenad, men när det var en annan hund i hagen, så gick vi in. Efter en stund kom det en till och sedan kom Sigge och Musse. Va´ roligt vi hade. Nu har jag fått två nya kompisar, en heter Valle och en heter Solo. Dom var jättesnälla, sådana kompisar vill jag ha.

När vi hade varit där så länge att matte frös om tårna och jag hade stora snöbollar under tassarna åkte vi hem till mormor. Där är det alltid mysigt att vara. Jag vet precis var hon gömmer sina godsaker. Sedan har hon en jättkul anka som jag får leka med också.

Tjoho, igår hjälpte jag matte att plocka undan lite i källaren. Husse tycker ju om öl och då skulle jag ta den stora kartongen. Det var inte helt enkelt upp för trappan, vill jag lova. Men till slut gick det . Men då hade jag gått lös på den nere i källaren först, så att jag kunde ta den i flera delar.



Idag har vi varit på spårkursen igen. Jag hade nästan glömt bort att vi gick på kurs för det var så länge sedan. Vi var ute på en jättestor parkeringsplats och matte skulle lägga ett "öppet spår". Alla mattarna gick till ena sidan av den stora parkeringen, sedan gick dom tvärs över hela planen. Efter en stund fick jag vara med och då skulle jag leta upp min trasa som låg mitt på den stora planen. En baggis, tyckte jag. Jag hittade den direkt. Matte hade lagt lite ost i snön så att jag skulle veta var jag skulle börja leta, men den åt jag inte upp för den var så kall. Ja, du fattar inte hur kallt det var! Som tur var så slapp jag ligga i bilen medan dom fikade. Det är minst lika kallt i bilen, sen tycker jag ju inte att det är så roligt att va i bilen heller.

Vi gjorde ett annat spår också. Med pinnar. Det var meningen att jag skulle sätta mig när jag hade hittat pinnen, men det hade inte matte sagt till mig, så jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Nu har matte hemläxa på att lära mig sitta ner när jag hittar en pinne i ett spår som hon har lagt. Se där, det är inte alltid på mig det beror när det blir fel.

Mascot pratade nåt om jul! Ja, jag har förstått att det snart ska bli jul här hemma. Antagligen blir det det hos honom också. Kanske hos många vad vet jag? Jag kommer i alla fall ihåg att det har varit jul innan för ganska länge sedan när jag var rätt liten. Nu har matte och husse börjat förbereda för jul säger dom. Idag har dom gjort köttbullar. Mmmmuuummmmmsss. Jag fick provsmaka. Å gissa om dom var goda? Jag sa till matte att dom var mycket godare än mamma scans. Så nästa gång vi är ute på kurs vill jag ha mamma susannes köttbullar i stället för mamma scans.



Nu är det visst något som heter Lucia också. Matte tyckte att vi skulle överraska husse i morgon bitti. Då skulle vi öva lite, men det var inte helt enkelt. Jag skulle ha på mig nå´n dumstrut på huvet och hur lätt är det när man är hund?


Matte försökte hålla i...



jag försökte själv...


men sedan gav vi upp...

Vill husse ha något lusse får han titta på TV i stället, sa matte.

Neej, nu får jag verkligen skärpa mig. Fy vad jag har blivit lat på att skriva och berätta om vad jag håller på med. Men å andra sidan är det väl inte så intressant att någon frågar efter det heller...

Just nu är det lite stiltje. Matte och husse har äntligen fått huset sålt, så nu är det inte så mycket till städa längre. Som tur är får jag väl säga. För det var lite jobbigt när matte alltid skulle torka och dona så fort det skulle komma någon. Nu gör det inget om det är lite rufsigt i Linas säng. Ja, alltså det är ju den enda sängen jag får ligga i och då bryr sig matte inte om att täcket och överkasten inte är lika fint och slätt som i husses och hennes säng. Där får jag minsann INTE ligga. En gång försökte jag i stugan, men den gubben gick inte. Det var bara att hoppa ner igen. Även att jag försökte göra mig osynlig genom att trycka mig hårt mot täcket.

I vilket fall så har jag förstått att vi inte ska bo kvar här längre. Men jag vet inte riktigt var vi ska bo. Jag har inte fått följa med och titta. Matte och husse har inte själva varit där sedan dom bestämde sig. Hoppas att dom vet vad dom gör!

För två veckor sedan var husse och matte i ett annat land. Jag fick inte följa med. Jag är inte ledsen för det för jag tror att jag hade det mysigare här hemma än vad dom hade. Först var jag hos farmor och farfar, sedan var Simon och Hanna här hemma hos mig. Jag var knappast inte ensam en enda stund.

Det är mycket snö nu och det tycker jag är jättekul. Vi har faktiskt varit i hagen i stadsparken några gånger. Men det är inte alltid det är snälla hundar där. En gång stannade inte matte ens, utan vi bara gick och gick. hon tyckte det var så vackert i stadsparken, men jag var ganska sur, för jag hade hellre velat leka.


Det är inte alla som har så här vackra kvällspromenader mitt i stan säger matte.

Hur som helst så har jag i alla fall träffat Texas och det var jättelängesen. Dom hade inte haft det så trevligt om jag förstod det rätt. Dom hade varit i hagen och träffat en hund som inte var så snäll och ville bråka med Texas. Nu är ju inte Texas någon bråkstake, precis som jag, utan han la sig ner. Den andre hunden slutade inte ändå så att Texas matte fick knuffa bort honom. Då bet han Texas matte! Jag tycker synd om henne, för hon fick åka till människoveterinären och sy i armen. Det kan inte ha varit så roligt. Tänk om folk kunde lära sina hundar att veta hut

Själv är jag ju lugn och beskedlig... men faktum är att både husse och matte har varit lite sura på mig den sista tiden. Dom tycker att jag har börjat slarva med att gå fint i koppel igen. Inte jag, inte! Det är dom som går så sakta!!! Jag önskar att dom nå´n gång ska fatta hur långsamma dom är. För att inte tala om hur mycket det är att nosa på nu när det är snö. Det är ju liksom inga andra dofter, utan bara hundtassar och lite till i snön. Men jag skärper till mig lite ibland, bara för att göra dom nöjda. Det bästa är när dom släpper kopplet, då känns det mycket bättre. Då går jag precis bredvid matte så att hon inte får för sig att gå åt nå´t annat håll.

Förra helgen var min kusse här - Nippe! Han är lite gammal nu, men vad det var kul att han kom hit. Jag blev så glad, så glad. Jag tog det jätteförsiktigt, jag vet att han inte riktigt orkar leka som jag vill.






Jag lät honom till och med äta ur min matskål!