Höstmörker

Nu är det alldeles konstigt här hemma. Matte har varit hemma i tre dagar! Det brukar ju bara vara två - lördag och söndag. Jag fattar ingenting. Visst, jag har varit jätteglad att hon är hemma, men det blir lite konstigt liksom. Jag brukar ju alltid ha min skönhetssömn på förmiddagen när alla har gått hemifrån och i fredags ville hon att vi skulle åka iväg till skogen. Jag var ju inte ledsen för det, tvärtom, men det ruckar liksom på hela min dag. Men vi hade kul i alla fall. Mormor var också med. Hon är för rolig. När matte sa att jag skulle sitta kvar, så som hon gör ibland, varför har jag aldrig förstått, men jag sitter där och väntar i alla fall. Nåja, mitt i allt väntande så gav mormor mig godis för hon tyckte att jag satt så fint. Hon är väl för go! Men det tyckte nog inte matte, för hon sa att mormor förstörde alltihop, men det tycker inte jag. Det tror jag att matte inte tyckte innerst inne heller, för hon vet att jag kan sitta fint och vänta om hon har sagt det. Så det gör nog ingenting.

Sen skulle du se på lördagen! Då åkte husse till Halmstad och matte och jag skulle gå till torget, sa hon. När vi hade kommit nästan fram till skolan där hon jobbar så sa hon - Ska du dra så här mycket så går vi hem igen! Då tänkte jag att det är bäst att skärpa sig så resten gick jag jättefint, jag bara drog lite ibland när det luktade så där jättegott! Men kan du tänka dig! När vi kom fram till torget var det ju ingen torgdag - det var ju HELG! Då hade vi gått hela den långa vägen i onödan. Nej, faktiskt inte. Det var en jättemysig promenad och soligt och fint och matte sa att jag hade varit jätteduktig. När vi kom hem så var jag ganska upp i varv så när hon skulle torka lite i köket tyckte jag att det var bäst att hjälpa till - hon kanske var lite trött efter promenaden!




Idag har vi varit i Västersjön och jag fick leta reda på trasan igen. Ett spår alltså! Det gick bra. Fast jag fick inte springa lös så mycket för det var en hel del folk som inte hade gått klart nån tipspromenad eller vad det var. Jag hade faktiskt inte tänkt bry mig om dom, men jag fick gå i koppel i alla fall, för säkerhets skull, sa matte.

Nu är det ju ganska mörkt ut, i alla fall på eftermiddagen och på kvällen. Dom är lite rädda om mig och har köpt mig en reflex. Det har väl du också på dig när du är ute i höstmörkret?!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0