Allmänlydig tonåring
Jag höll vad jag lovade och skötte mig på sista kurstillfället igår. Nu har jag klarat av Allmänlydnad. Men lite problem hade jag. När matte skulle göra inkallning med störning var det först en människa som stod i vägen, det brydde jag mig inte om. Men nästa gång kom en boll farande och bollar är ju något av det roligaste jag vet. Inte kunde jag låta bli den! Jag trodde ju att det hörde till leken, att Sanna kastade den till mig. Jag var så stolt att jag fångade den och sedan tog jag världens ärevarv. Men när jag förstod att matte ville att jag skulle komma till henna med bollen, tvekade jag. Inte skulle jag väl behöva lämna ifrån mig den... men rätt var det var så hade hon en boll till och den blev jag ju nyfiken på så då sprang till henne i alla fall. Tredje gången hon kallade in mig, låg en hel påse med köttbullar mitt i farleden - OJ! Vem kan låta bli köttbullar? När jag kände doften gjorde jag en tvärnit, men matte skrek NEJ och då lät jag bli och sprang till henne. Då fick jag köttbullar i alla fall. Vilken lyllo jag är!
Det jag har lite svårt för förutom att gå fint i koppel är ju att sitta kvar och vänta om matte går iväg. Jag fixar det jättebra om det bara är vi, men om det är något annat runt omkring, så blir jag så nyfiken och samtidigt lite orolig vad matte ska hitta på, att jag inte kan sitta och vänta. Det ska vi träna på mer.
Det roliga var att vi fick söka godis också. Det ingick i "provet"! Men jag som är specialist på att leta godis fick inte full pott på det. Matte förklarade för mig, att man mitt i ett letande inte får springa iväg till Kosmo och hjälpa honom i hans sökruta. Men jag ville ju bara vara snäll. Jag hade ju hittat min godis och kunde ju hjälpa honom lite... Nu visste ju inte jag att det faktiskt låg flera godisar i min sökruta, i så fall hade jag inte sprungit iväg till Kosmo. (Men ska sanningen fram, så hade jag nog tagit även hans godis om jag hade hittat den.)
Allt avslutades med en stafett. Vi skulle gå bredvid våra hussar o mattar fint utan koppel, gå fot, sitta kvar, komma på inkallning, ligga kvar, sicksacka mellan bollar och sist hoppa över ett hinder. Allt efter varandra och det var ju tävling!! Vi var först i vårt lag och vi tog det jättelugnt. Jag gjorde som matte sa, förutom att jag sprang iväg en sväng när jag skulle sitta och vänta. Det är ju inte så lätt! Annars gick det ganska bra. Vårt lag förlorade första omgången. Andra omgången skulle vi göra precis likadant, fast matte fick inte säga ett enda ord - inte sitt, inte kom, inte nå´t! Matte bara skrattade när Carina sa att det skulle vara utan ljud. Det går aldrig, sa hon. Joodå, sa Carina. Då tänkte jag att jag minsann ska visa henne - och det gjorde jag - till och med mycket bättre än första gången. Kan du tro att matte var nöjd. Jag fick måååånga köttbullar den kvällen. Nu är jag en allmänlydig tonåring ;-) och precis på min nio-månadersdag!
Det jag har lite svårt för förutom att gå fint i koppel är ju att sitta kvar och vänta om matte går iväg. Jag fixar det jättebra om det bara är vi, men om det är något annat runt omkring, så blir jag så nyfiken och samtidigt lite orolig vad matte ska hitta på, att jag inte kan sitta och vänta. Det ska vi träna på mer.
Det roliga var att vi fick söka godis också. Det ingick i "provet"! Men jag som är specialist på att leta godis fick inte full pott på det. Matte förklarade för mig, att man mitt i ett letande inte får springa iväg till Kosmo och hjälpa honom i hans sökruta. Men jag ville ju bara vara snäll. Jag hade ju hittat min godis och kunde ju hjälpa honom lite... Nu visste ju inte jag att det faktiskt låg flera godisar i min sökruta, i så fall hade jag inte sprungit iväg till Kosmo. (Men ska sanningen fram, så hade jag nog tagit även hans godis om jag hade hittat den.)
Allt avslutades med en stafett. Vi skulle gå bredvid våra hussar o mattar fint utan koppel, gå fot, sitta kvar, komma på inkallning, ligga kvar, sicksacka mellan bollar och sist hoppa över ett hinder. Allt efter varandra och det var ju tävling!! Vi var först i vårt lag och vi tog det jättelugnt. Jag gjorde som matte sa, förutom att jag sprang iväg en sväng när jag skulle sitta och vänta. Det är ju inte så lätt! Annars gick det ganska bra. Vårt lag förlorade första omgången. Andra omgången skulle vi göra precis likadant, fast matte fick inte säga ett enda ord - inte sitt, inte kom, inte nå´t! Matte bara skrattade när Carina sa att det skulle vara utan ljud. Det går aldrig, sa hon. Joodå, sa Carina. Då tänkte jag att jag minsann ska visa henne - och det gjorde jag - till och med mycket bättre än första gången. Kan du tro att matte var nöjd. Jag fick måååånga köttbullar den kvällen. Nu är jag en allmänlydig tonåring ;-) och precis på min nio-månadersdag!
Kommentarer
Trackback
