På stranden
Äntligen – mitt underbara Halmstad! Vet du vad det första är som jag gör när jag kommer hit? Jo, jag skannar av vår trädgård och sedan rusar jag in och ”kör” nosen på den goa runda mattan i rummet. Det är liksom en ritual som jag bara måste göra när jag kommer till ett ställe som jag älskar. Jag är sååå lycklig över att vara här.
Men en sak som matte och husse inte tycker är så OK är att dom tycker att jag har börjat skälla för mycket. Visst, jag vet att jag gör det, men det är ju så att nu är jag vuxen och har liksom blivit familjens överhuvud (!) och måste ta hand om och skydda de mina. Det är därför som jag talar om så fort någon kommer i närheten av vårt hus både hemma och i Halmstad. Nu har jag återigen fått på mig det där jobbiga halsbandet som sprutar citron när jag skäller, det är inte så kul. Men jag känner ju igen våra grannar så dom ska jag låta bli att skälla ut när dom går förbi. Men kommer det någon okänd så…
Igår var vi på stranden, det var sååå länge sedan, vad jag har längtat! Det var knappt inget folk alls och jag fick springa lös hela tiden. Men jag badade inte för det var alldeles för kallt. Nu hoppas jag få träffa mina kompisar så vi kan busa på stranden. 
När vi gick runt Västersjön sist, hade matte med sig en boll. Jag älskar bollar. Hon kastade och jag hämtade. Sedan fick jag bära bollen nästan hela vägen. Det var lite jobbigt när man skulle nosa på allt gott samtidigt, men jag skulle för allt i världen inte släppa bollen, då kanske jag inte hade fått tillbaka den igen. När vi var på stranden igår hade matte också tagit med sig en boll, men hur jag än fjäskade för henne och gick fint vid hennes sida, så fick jag den inte. Jag undrar varför? Du är bolltokig, säger hon! Hhmmm…
