Matvägran
Denna veckan har jag försökt matvägra! Jag tycker att det är ganska tråkigt här hemma, så jag tänkte att om jag inte äter kanske matte förstår att jag inte vill vara här hela dagarna själv. Det är mycket roligare i Halmstad. Där kan man vara ute nästan jämt och husse och matte är inte på jobbet hela dagarna. Men att matvägra var ingen hit. Man blir ju hungrig, ju. Men idag har jag ätit som vanligt igen, det var inte så roligt att låta bli. Och det verkar inte som om det hjälper heller, för det blir inte Halmstad ens till helgen. Om jag har fattat det rätt så ska husse och matte åka till Göteborg i morgon och jag ska få vara hos farmor och farfar. Det kan ju bli kul i och för sig, men jag hade lätt kunnat följa med till Göteborg, där bor ju min brorsa Foppa och jag hade gärna velat träffa honom.
Men lite kul har det varit i veckan i alla fall. En dag sa matte, att vi skulle gå till hagen. Så glad jag blev. Jag sprang runt, runt för att hon skulle skynda sig och klä på sig så att vi kom iväg nån gång. När vi sen gick iväg upp mot backen var jag så ivrig så jag tog ett och annat skutt. Men det tyckte inte matte om. Hon röjde till som bara den. Aj, aj, aj tänkte jag. Nu är hon på krigsstigen, det är bäst att passa sig. Hon hade nog haft en jobbig dag på jobbet. Jag skärpte mig och gick så nära henne att en gång höll hon på att snubbla på mig. Inte kan hon se sig för heller. Men det var kul i hagen i alla fall. Den dagen träffade vi bara en annan hund. Det var en liten minitax som hette Vincent. Men så kul vi hade. Han och jag var lika gamla. Han sprang jättefort. Men han var ju så liten så jag fick passa mig så att jag inte gjorde honom illa för ibland råkade jag ju springa omkull honom. När vi gick hem, gick jag jättefint bredvid matte. Hon sa att så bra hade jag aldrig gått förut och att jag alltid skulle gå så fint. OK, jag ska försöka. Men det är inte så lätt alltid.
Vi var i hagen en dag till och då träffade jag faktiskt Texas, min gamla polare. Det kom flera andra hundar också som jag aldrig har träffat. En litet tjej skällde hela tiden. Jag undrade vad hon menade, för hon verkade inte vara arg. Dom är konstiga en del...!
Sen har jag fått träffa Lina också. Det var länge sedan. Hon hade med sig lite bilder som hennes kompis Sandra tog på mig förra sommaren. Jag kan visa dom om du vill. Tänk att där var jag bara ett halvår nu är jag ett och ett halvt år. Stora killen!
