tollarcharlies blogg

Äntligen! Du anar inte vad jag har längtat! Två dagar i rad har vi gått runt Västersjön. Det är så härligt. Under hela vintern, nästa i alla fall, har vi "bara" gått i våran skog här hemma. Men nu är det ingen is och halka kvar runt sjön så vi kunde gå där. Fast matte har nog fått snurren tror jag, för igår fick jag inte springa lös en enda gång... det får inte hundar från den första mars och ända till hösten, sa hon, det är lag på det! Inte kan hon väl mena att jag inte ska få springa lös på hela sommaren. Men hon lurades nog för idag när vi gick runt sjön igen, så fick jag faktiskt springa lös. I och för sig så kanske det var för att husse var med, eller möjligtvis för att det inte var en enda själ där mer än vi.

Det roligaste var i alla fall att jag fick leta efter min apa. Det var husse som gömde den och jag tog upp lukten av hans fotspår och klockrent snosade jag fram till apan. Det är jättekul, fast man blir lite trött efteråt.

Idag var Gaston förbi vårt hus och ville att jag skulle komma med ut, men matte hade inte kommit hem från jobbet än, så jag kunde ju inte komma ut. Tror du jag var sur eller? I morgon ska nog Gaston följa med till skogen, det blir roligt. Jag har längtat efter Gaston ända sedan han var här.

När vi kom hem från sjön, skulle husse laga mat och matte skulle dammsuga. Dammsugaren lät så konstigt så hon plockade isär den. Den är alldeles full med hundhår, sa hon. Och det kommer inte från mig och det kommer inte från husse... och så blängde hon på mig! Vad tror hon då, har man päls så har man... men så hittade hon en skruv som hade hamnat i kläm någonstans och låg och skramlade. Jag blängde tillbaka på henne och tänkte - att den kom inte från mig i alla fall, men jag vet nog vem det är som har en skruv lös i den här familjen...! När hon hade fått bort skruven fortsatte hon att städa och varken hon eller jag blängde mer på varandra. Sedan fick både jag och hon härligt kvällsmat. Jag tycker att hon är rätt OK faktiskt.