Spöken

Å vad roligt jag har haft det idag, eller ikväll rättare sagt. Gaston och hans matte var med och gick runt Västersjön. Vi hade hur kul som helst, Gaston och jag. Alltså, nu börjar det bli riktigt mörkt. Man får skynda sig om man ska hinna runt sjön innan det blir mörkt, men det hann inte vi. Det blev jättemörkt innan vi kom tillbaka till bilden. Rätt som det var dök det upp några spöken bakom buskarna! Men det var inga spöken såg vi när vi kom närmare. Det var två andra hundar och deras mattar. Dom blev nog lika rädda som vi blev, eller räddare, för jag blev faktiskt inte så rädd...

Har jag berättat att det finns ett spökhus på våran promenadväg här hemma? Jo, det gör det minsann. Först trodde vi att det inte bodde någon där, men det visade sig att det gör det tydligen, för en dag stod det plötsligt en stor svart hund framme vid grinden. Gissa om jag blev paff? Nu går jag gärna över på andra sidan vägen när vi går förbi där. Inte för att jag är rädd på något vis, utan för att jag är orolig att matte ska bli attackerad eller nåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0