Harjakt
Det som var bra var i alla fall att nu får till och med jag vara på våran strand. Men vet du? Igår när vi gick där på stranden, så var det så dimmigt så man såg inte mer än några meter längre fram. Plötsligt dök det upp en annan kille! Alltså en hundkille. Inte vilken hund som helst utan en sådan där liten muskelknutte som kallas kamphund. Han var lös och jag hade koppel på mig så jag kunde inte sticka min väg. Jag är inte så särskilt glad i sådana hundar. Inte husse heller. Han röt GÅ HEM MED DIG till hunden. Men då dök hans matte upp ur dimman och tog hunden. Då morrade han. Jag morrade inte, det hade jag inte en tanke på, men hade inte hans matte kommit hade jag nog gjort det. För jag ville inte att han skulle komma och morska upp sig mot mig. Nej, tacka vet jag Tollare och andra trevliga hundsorter.
Men nu ska jag också berätta en annan sak. Jag har försatt mig själv i en otrevlig situation. När matte och jag går vår morgonpromenad uppe i skogen brukar jag alltid få springa lös. Det tycker jag jättemycket om. Likaså om vi går upp i skogen på eftermiddagen, fast då håller hon lite koll för ibland kan det komma någon annan hund. Men en dag då både husse och matte och jag skulle gå upp i våran skog, hann jag inte mer än upp för backen förrän jag fick se ett annat djur än en hund där upp i buskarna. Jag blev så nyfiken så jag satte av i full galopp för att hinna ikapp det andra djuret. Men det var en lurig en, för han sprang runt, runt och hit och dit och rätt som det var hade jag tappat bort mig fullständigt. Då plötsligt fick jag se husse och matte komma där på stigen och dom såg inte alls glada ut. Ska jag vara ärligt hade jag hört matte vissla, men jag brydde mig inte för jag var så nyfiken. Nu kände jag mig lite skamsen för att jag inte löd henne. Men jag kände fortfarande doften hänga i luften. Men matte kopplade mig och sedan dess har jag inte fått gå lös i skogen mer. OK, jag vet att det är mitt eget fel, men vad gör man? Det är inte alltid det blir helt rätt...
Hej Charlie,
Yatzie har inte varit hemma i Vallberga långa stunder denna helgen. Jag träffade henne i lördags då hon deltog i en utställning i Hässleholm. Hon var som vanligt jättefin och kom 2:à i sin klass. Vi fick inte busa så mycket då men i går kväll kom hon till oss för i dag skulle dom åka och titta på Tazza när hon skulle mentalbeskrivas. Så i gårkväll busade vi mycket och likaså i dag när dom kom ut till stugan i eftermiddags. Men du tycks ha haft fullt upp i alla fall. Springa efter harar!!! Det är luriga rackare dom. Man tror för det första att man ska hinna i fatt dom! Men icke sa Nicke finns inte en chans såna som dom tricksar bort en fullständigt. Husse säger att det skall till en riktig jakthund för att hålla koll på dom och det är inte vi. Vi är apporterande fågelhundar och det är nog bäst att vi håller oss till det. Apportera och simma är vad vi ska klara av och spåra upp saker lugnt och fint det ska vi vara bra på.
Ta lungt så går det bra ska du se och då blir husse och matte inte så sura på dig.
Måste tala om för dig att jag är kär. Jag vet inte i vem men någon har lämnat så goa dofter utefter vår väg så jag blir helt konstig i bollen. Vill bara gå ut och hitta fler goa dofter och vill inte äta, det hinner jag inte. Husse och matte förstår inte det här. Dom tycker att jag ska hålla mig inne och inte springa ut så ofta, jag tycker dom är dumma, dom fattar inte ett dugg.
Sköt nu om dig så hörs vi av framöver.
Mascot
Det är inte alltid så lätt att sköta sig när man är i skogen... men det kan lösa sig av sig självt också, det gorde det för mig.
Jag var med husse och tältade och fiskade i helgen och det var jätte dimmigt på morgonen där också. Då kom det några djur simmande och dom lät jätte konstig, jag blev så uppspelt att jag tänkte hoppa i vattnet, men det fick jag inte. När dom kom närmare såg vi vad det var, och då blev det mycket lättare att stanna på land. Tre älgar var det så dom ville jag inte bada tillsamman med.
Å himmel och pannkaka... jag har aldrig sett en älg och hade jag mött TRE stycken i vattnet så hade jag nog dött! Nej, det var tur det Nemo att du inte hoppade i plurret. Det får du vänta med tills vi ska bada i Halmstad igen.
Mascot, vet du vad? Det luktar så där nedrans gott här på min promenadväg också. Men inte en enda tjej har vi mött när vi har varit ute. Det är bara killar i vårt kvarter, så jag undrar vad det är för tjejer som är ute och lämnar goa dofter efter sig. Kanske någont nattvandrare... för jag har då inga sett.
