Tofflor och ost

Egentligen vet jag inte om jag vill berätta det här. Men, jag har inte riktigt legat så bra till hos min matte. Det började förra veckan när hon hade varit och köpt nya tofflor. Jättefina, mysiga med päls. Kartongen hade hon placerat i hallen för att hon skulle ta med sig den ut och slänga. Så när hon kom hem från jobbet så låg kartongen inte kvar i hallen utan var i massor av delar i hela rummet. Så snopen hon blev! Och inte var hon glad, inte. Jag försökte förklara för henne att det berodde på att jag hade råkat lägga mitt goa ben däri när hon hade gått. Och hur lätt e de´ och försöka få tag i i en stor kartong med lock och allt?! Jag fick jobba länga, ska du veta. Men matte ville nog inte lyssna, eller så förstod hon inte vad som hade hänt.



Nästa dag tänkte jag att jag skulle visa henne att jag tyckte att hennes tofflor var jättefina, så jag gick och hämtade en av dom från sovrummet och la i hallen innanför ytterdörren. Men denna dagen var det husse som kom hem först (för ovanlighetens skull). Först blev han orolig att jag hade tuggat sönder mattes nya toffel, men det skulle ju inte falla mig in, men sedan såg han att den var hel och fin. Han sa att vi inte skulle berätta för matte för då skulle hon bli ledsen. För vadå? Att jag skulle visa henne vilka fina tofflor hon har köpt! Ibland förstår jag mig inte på människor...

Nåja, om nu det skulle räcka, men det gjorde det inte tyvärr. På fredagkvällen skulle husse titta på hockey och matte och jag var själva hemma och skulle ha fredagsmys. Hon fixade till något så exklusivt som två ostmackor och ett glas julmust! Hhmmm...! Sedan ställde hon det på det lilla, lilla bordet bredvid hennes goa tv-fåtölj, sedan gick hon ut i köket för att hämta ljus och tända, vi skulle ha det riktigt mysigt hon och jag. Jag var så sugen, så jag tänkte att jag kan väl börja då, så jag började på en av mackorna och mumsade snabbt i mig en ostskiva. Ååå vad jag älskar ost! Men då kom hon! Med raska kliv... VAD GÖR DU?!! Ooupss, jag glömde att jag inte fick äta från bordet. Oj, oj, oj. Du ska veta att jag mötte nog inte mattes blick en enda gång mer den kvällen. Och ingen macka fick jag heller...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0