På rymmen
Inte trodde jag att jag hade saknat Halmstad så bara efter två veckor. Men så mysigt jag tyckte att det var att komma dit i helgen. Först trodde jag inte att vi skulle åka, för matte var sjuk förra veckan och var hemma både torsdag och fredag, så hon ville inte åka till Halmstad på fredagen. Men på lördag sa hon att kunde lika gärna ligga där och snora som här hemma. Och så blev det. Vi åkte på lördagen.
Men vad konstigt det var när matte var hemma mitt i veckan och inte ville göra nå´t. Första dagen fattade jag ingenting! Hon var uppe som vanligt och åt frukost och sen gick hon och la sig igen. Det brukar hon aldrig göra. Hon gick inte ens min morgonpromenad med mig. Jag var bara ute i trädgården en stund. Jag gick och hämtade min boll, den där handbollen som jag har fått av Simon, och la den hos matte i sängen för att muntra upp henne lite, men hon sa bara att hon inte orkade leka med mig. Efter ett tag fattade jag att det var något som inte stämde och då sa hon ju också att hon var sjuk. När man är sjuk orkar man inte leka och det kan jag ju förstå.
Nästa dag var hon nästan ännu sämre och låg i soffan hela dagen. En gång gick jag och hämtade en trasa och visade för henne, jag tänkte att jag kunde hjälpa till och städa eller nå´t, men hon sa bara till mig att låta bli och ha tålamod tills husse kom hem. Jag var snäll mot henne och löd, jag väntade tills husse kom så åkte vi ut och la ett spår han och jag. Jag skötte det perfekt! Och vet du vad jag hörde matte säga? Att hon har anmält mig till en spårkurs för att jag är så duktig på att spåra. Nu kan vi lära oss exakt hur man ska göra, det ska bli jättekul.
Nu ska jag berätta något annat. När vi var i Halmstad så höll husse på ute och var iväg och handlade och var hos grannarna och en massa grejer. Matte låg inne i soffan och snorade och läste en bok. När husse kom hem så satte han sig i köket för att läsa tidningen och jag var ute i trädgården. Då såg jag att han hade glömt att stänga grinden... hhmmm skulle jag våga gå ut en sväng? Ja, en lite koll kunde jag ju alltid göra på gatan (alltså bara inne på området) om inte annat för att se om dom märkte att jag var borta.
Jag strosade iväg en ganska lång väg ska jag säga. Du vet, när man har fått nos på nå´t så är det inte så lätt att låta bli. Men jag höll hela tiden koll om någon såg mig och att jag inte gick allt för långt bort. Efter en ganska lång stund, då var jag flera kvarter bort, hörde jag husse vissla. Oj, jag vände och rusade tillbaka. Då såg jag honom sterra runt vid grinden fram och tillbaka med telefon och koppel, men då var jag redan frammme. Jag fick jättmycket beröm för att jag inte hade stuckit iväg. Det hade jag ju inte tänkte heller, men det var rätt kul att få strosa runt lite på egen hand. Man kan nästan säga att jag har varit på rymmen...
Men vad konstigt det var när matte var hemma mitt i veckan och inte ville göra nå´t. Första dagen fattade jag ingenting! Hon var uppe som vanligt och åt frukost och sen gick hon och la sig igen. Det brukar hon aldrig göra. Hon gick inte ens min morgonpromenad med mig. Jag var bara ute i trädgården en stund. Jag gick och hämtade min boll, den där handbollen som jag har fått av Simon, och la den hos matte i sängen för att muntra upp henne lite, men hon sa bara att hon inte orkade leka med mig. Efter ett tag fattade jag att det var något som inte stämde och då sa hon ju också att hon var sjuk. När man är sjuk orkar man inte leka och det kan jag ju förstå.
Nästa dag var hon nästan ännu sämre och låg i soffan hela dagen. En gång gick jag och hämtade en trasa och visade för henne, jag tänkte att jag kunde hjälpa till och städa eller nå´t, men hon sa bara till mig att låta bli och ha tålamod tills husse kom hem. Jag var snäll mot henne och löd, jag väntade tills husse kom så åkte vi ut och la ett spår han och jag. Jag skötte det perfekt! Och vet du vad jag hörde matte säga? Att hon har anmält mig till en spårkurs för att jag är så duktig på att spåra. Nu kan vi lära oss exakt hur man ska göra, det ska bli jättekul.
Nu ska jag berätta något annat. När vi var i Halmstad så höll husse på ute och var iväg och handlade och var hos grannarna och en massa grejer. Matte låg inne i soffan och snorade och läste en bok. När husse kom hem så satte han sig i köket för att läsa tidningen och jag var ute i trädgården. Då såg jag att han hade glömt att stänga grinden... hhmmm skulle jag våga gå ut en sväng? Ja, en lite koll kunde jag ju alltid göra på gatan (alltså bara inne på området) om inte annat för att se om dom märkte att jag var borta.
Jag strosade iväg en ganska lång väg ska jag säga. Du vet, när man har fått nos på nå´t så är det inte så lätt att låta bli. Men jag höll hela tiden koll om någon såg mig och att jag inte gick allt för långt bort. Efter en ganska lång stund, då var jag flera kvarter bort, hörde jag husse vissla. Oj, jag vände och rusade tillbaka. Då såg jag honom sterra runt vid grinden fram och tillbaka med telefon och koppel, men då var jag redan frammme. Jag fick jättmycket beröm för att jag inte hade stuckit iväg. Det hade jag ju inte tänkte heller, men det var rätt kul att få strosa runt lite på egen hand. Man kan nästan säga att jag har varit på rymmen...
Kommentarer
Trackback
