Lurad

Jag tror att min familj är lite konstig... nu är det grejer precis överallt. Jag har förstått att det är för att Simon ska flytta och att det är både hans och Hannas saker som är nerpackade i säckar, kassar och stora lådor. Men det jag inte kan förstå är varför husse och matte mitt i allt detta flyttstök har rivit ner alla saker på väggarna i hallen och dessutom håller på att måla där! Om jag har tolkat det rätt så ska vi inte bo kvar i det här huset!? MEn jag vet inte, jag kanske tar fel. För varför ska dom hålla på och göra fint om vi ändå ska flytta? Och mitt i Simons flytt och allt! Hhmm...

Idag har jag i alla fall träffat en jättesöt Tollartjej som heter Reggi. Vi sprang uppe i hagen och hon var jättekul att springa efter. Hon var inte särskilt intressrad av mig, men det kanske man kan förstå, hon var sju år. Jag är ju inte ens två :-)

Men jag ska berätta något annat. Igår gick vi runt Västersjön, husse, matte och jag. Rätt som det var fick jag nos på något mycket gott. Kunde inte låta bli att pila iväg in i skogen. En bra bit på väg ropade matte plötsligt HALLÅÅÅ - HEEEJ!!! Åh herre gud, vem kom nu då, tänkte jag och tvärvände. För jag är ju hiskeligt nyfiken på om det är någon som jag känner som vi kanske möter på skogsvägen. Men hör och häpna, inte en enda kotte! Fy sjutton vad taskgig hon är ibland. Jag tror helt enkelt hon lurade mig! Jag glömde faktiskt bort det där som luktade gott och gick precis bredvid husse och matte hela vägen tillbaka till bilen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0