Dalahäst

Nu har det varit ganska tråkigt här hemma. Jag längtar till Halmstad och jag tror faktiskt att vi ska åka dit till helgen. Fast nu ska matte vara borta ett par dagar och då vet jag inte hur det blir här hemma. Mormor har flyttat så nu kan inte hon ta en promenad och komma till mig. Jag undrar hur det ska bli...

Matte tror nog att hon kan göra precis som hon vill när det gäller mig. En dag skulle hon på något möte och då kom hon hem mycket tidigare på lunchen än vad hon brukar. Jag trodde att det var en inbrottstjuv så jag skällde till rejält när det tog i dörren (jag blev lite rädd), men så såg jag att det var matte och då blev jag så glad. Men inte skulle hon vara hemma och äta, utan vi gick våran lilla runda i rasande fart och sedan åkte hon igen. Jag var så sur, så sur. Nå´t var jag tvungen att hitta på (jag är ganska skötsam annars), men då hittade jag en häst. Kul, en kompis att leka med. Men jag är ju lite brutal i mitt lekande så det blev inte så mycket till häst kvar efter en stund. Men matte sa att det gjorde inget, för den skulle ändå slängas. Hon hade hittat hästen i en kartong med gamla brev och minnessaker. Att vad hon har samlat på en massa bröte! Undra just vad hon hade tänkt ha det till.



I vilket fall så var vi i skogen igår och jag fick leta upp trasan. Nästan mitt i min sökväg satt en tant och plockade lingon! Så snopen jag blev när jag tittade upp och hon satt där. Hon blev nog lika snopen hon. Hon undrade nog om jag skulle attackera henne. Men trasan låg bara en liten bit ifrån och hon verkade lättad när hon såg att det var den jag var ute efter. Hon hade en gubbe med sig också en bit bort och han frågade om inte husse och matte skulle lära mig att leta efter svamp. Jo, kanske det sa matte. Men sedan viskade hon till mig, att hon tycker ändå inte om svamp så det är ingen ide´.

Men ikväll när vi gick runt Västersjön, så tappade matte sin handske (kanske tyckte hon att det var kallt och var tvungen att ha handskar på) och jag sprang tillbaka och hittade handsken och bar tillbaka den till matte. Då blev hon jätteglad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0