Guld

Ibland undrar jag hur min familj tänker. Jag trodde att vi skulle åka till skogen i morse, men inte då. Vi skulle gå på stan och miljöträna! Det har vi ju gjort många gånger! Hur som helst åkte vi iväg ganska tidigt, matte sa att det är bra för då har det kanske inte kommit så mycket folk. Jovisst, du! Det plockade på hela tiden både folk och hundar, jag hade hur mycket som helst att hålla koll på. Men hör och häpna, när vi var längst bort i stan skulle matte och jag sätta oss på en bänk och vänta på husse som var inne i en skoaffär. Ja, det var faktiskt hans tur att köpa skor den här gången. Nåväl, när vi satt där på bänken, ja jag satt inte på såklart, utan bredvid. Då börjar det tuta och dunka och leva som bara den. Jag kände att jag blev lite stirrig och undrade vad nu detta var. Tro mig eller ej, då kommer det en hel hop av folk, klädda i speciella kläder och slog på trummor, blåste i stora tutor, svängde med pinnar och ja, jag vet inte allt. Matte sa att jag kunde vara lugn för det var bara Norrahammars musikkår. Detta var jättebra för mig, sa hon och satt och klappade mig hela tiden. Hur bra då på en skala? Det kan ju hon säga! Hon behövde ju inte sitta och hålla koll på hunden bakom plus alla andra människor och dom som stannade mitt i gatan och tutade på för fullt. Jag tänkte att det här måste vara jordens undergång, eller nåt. Men rätt som det var så började dom spatsera iväg igen, tutandes och viftandes med sina pinnar. Hunden som satt bakom mig och alla andra människor traskade också iväg och det blev nästan konstigt tyst. Farligare än så var det inte. Men jag föredrar nog skogen framför detta i alla fall.

Som tur var åkte matte och jag till skogen på eftermiddagen (innan hockeyn såklart). Dagen blev till slut helt fantastisk! Stadsbesök, skogsbesök och guldet till HV!!!!

I morgon kommer det nog också bli en fantastisk dag. Då får jag träffa mina syskon. Då ska vi ha funktionsbeskrivningen. Spännande!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0