Spår

Förra onsdagen var vi på första valpkursen efter semestern. Det var lite spännande att träffa alla kompisarna igen. Vi fick gå ut i skogen och så la matte ut ett spår. Sa hon. Det hon gjorde var att gömma min goa gris. Det var ju ingen konst att hitta den. Både matte och husse har ju gömt saker för mig många gången. Men denna gången fick jag mycket godis och dom gjorde stor fest av att jag hade hittat grisen, precis som om det skulle vara något märkvärdigt. En annan kväll var vi i Hallbystugan och dom gömde också en leksak. Den hittade jag lika lätt, plus lite kantareller som vi åkte med till mormor sedan.

Men åter till kursen. Det roligaste var att vi alla fick springa utan koppel och busa runt ända tills våra hussar och mattar ropade att vi skulle komma. Det var riktigt kul. Men vet du, jag hittade Vincents mattes kasse och i den fanns det köttbullar... jag skyndade mig att äta så många jag kunde med hela huvudet nere i kassen och hoppades att matte inte såg mig. Jag låtsades också att jag inte hörde henne ropa på mig. Men hon såg mig och kom och tog undan påsen. Men några han jag ta i alla fall.

När vi blev släppta igen hade jag sett att husse hade gått iväg i skogen och tänkte att det är bästa att kolla vart han tog vägen så jag stack efter. Både Freja och Tass följde med. Vi sprang långt utan att jag såg husse, så det var bästa att vända. Då hörde jag matte ropa och sprang fort fram till henne. Då fick jag godis. Nästa gång var det bäst att hålla sig vid henne utan att hon ens ropade på mig.

Denna veckan när vi var på kurs, kunde jag inte sköta mig riktigt bra sa matte. Men jag hade faktiskt inte tålamod och stå och vänta medans alla skulle sitta och ligga. Det där kan ju jag. Jag hade hellre velat gå upp i skogen igen. Men jag gjorde i alla fall som matte sa när hon sa STÅ. Nu kan jag det med. Värre var det när vi skulle gå fint i koppel över hela planen. Efter ett tag när vi hade gått och stannat och vänt och gåt och stannat och vänt. Så gav tydligen matte upp. Hon gav kopplet till Carina som är kursledare och sa att hon kunde få mig billigt... Undra vad hon menade med det...??? När vi går här hemma kan jag faktiskt gå i koppel utan att dra. Ja, om det inte är något som luktar fantastiskt gott förstås. Då måste man ju fram och lukta lite. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0