Smyga

Jag har lärt mig att smyga. Du vet när man går så där tyst att ingen hör vart man tar vägen. Vi var hos Nippe häromdagen, det var för att hans lillhusse fyllde år. Efter att Nippe och jag hade busat och dom andra bara satt och fikade så tröttnade jag på att bara ligga och vänta. Jag kollade Nippes matskål, jag hämtade småflickornas leksaker (men dom fick jag inte ha), jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på. Så när ingen såg mig så smög jag upp på övervåningen. Där har jag aldrig varit. Jag har försökt en gång men då sa matte till mig att jag inte fick gå upp. Men nu smög jag som sagt, men inte hjälpte det. Rätt som det var när jag skulle undersöka om Mattias hade något mumsigt i sitt rum så stod han där och jag fick snällt traska ner igen. Men då smög jag inte...

Idag ska jag be matte att anordna en begravning. Min gris är död! Jag undrar om jag får en ny? Det har varit min absolut roligaste leksak. Om jag tittar på matte med min allra snällamattejagkanvälfå-blick då åker vi nog till hundgodisaffären och köper en ny!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0