Sökpinnar och granbarr


Det är en sak som jag tycker är rätt konstig. Precis innan jul så tog dom in ett stort träd i vårt hus och bara några dagar senare så tog dom ut det igen. Vad är det för mening med det? Jag kommer ihåg att vi hade ett sådant träd, som dom kallar gran, inne förra gången det var jul, men inte att det var så kort tid. Men denna gången sa husse att den barrade så att det var lika bra att slänga ut den. Barr är tydligen dom där små, små sticksiga sakerna som fastnar i min päls.

I år lät jag bli alla fina röda bollar som hängde i granen. Jag förstod att det inte var några leksaker som jag fick leka med. Men nu ska jag berätta något roligt när husse tog in granen i huset...  När dom väl hade ställt granen i den där stora vattenskålen, så sa matte "nääe, den är ju precis sned". "Det är inga problem", sa husse. "Vi får lägga något under skålen". Både husse och matte letade efter något som hade bra storlek som dom kunde peta under vattenskålen och till slut kom matte på att dom kunde låna mina sökpinnar. Efter mycket snurrande och trixande blev dom så nöjda när dom hade petat under två stycken pinnar och granen stod rak och fin. Men när dom hade gått därifrån för att leta reda på alla lampor och bollar som ska var i granen, tänkte jag att det där är ju mina pinnar och när jag har hittat en sådan i skogen, blir matte jätteglad och då får jag godis. Så jag la mig ner och krafsade ut en av pinnarna och sprang gladerligen fram till matte och visade den. Och mycket riktigt, matte blev jätteglad och sa "å vad du är duktig som har hämtat en pinne". Det hon inte visste då, var att jag hade hämtat en av dom som låg under granen, hon trodde att jag hade tagit en ifrån påsen där alla dom andra ligger.

När jag hade fått min godis och matte gick tillbaka till granen och skulle börja sätt i lampor frågade hon husse varför han hade rufsat till mattan så och varför granen inte stod som den stod förut, sedan förstod hon att det var jag som hade hämtat en av pinnarna... hon blev inte arg, hon blev mest glad att inte granen hade vält. Sedan bytte dom ut pinnen till något annat och pallrade upp granen med. Och tack och lov fick jag ha mina sökpinnar ifred.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0