Världsabäst

I morse när vi gick våran morgonrunda var det nå´t riktigt hemskt. Vi går ju utmed en liten bäck där jag har fullt upp att kolla vilka andra hundar som har gått där innan oss på morgonen. Det är som att läsa tidningen sa våran kursledare på förra hundkursen.

I alla fall, jag kollar ju inte framåt precis utan har ju fullt upp som sagt. Men rätt som det var när jag tittade upp får jag se något förskräckligt! Ett jättemonster med stora, stora tänder, röd-gula lysande ögon och fladdrande långt hår, ganska långt bort vid bäcken. Jag saktade genast ner på stegen och hukade mig lite lätt framåt. Vad var det här för gräslig varelse som verkade stå som förstenad och titta på mig? Matte pratade lugnt om att Vad är det nu dom håller på att göra? Ska dom gräva upp i bäcken... ? Här har dom viss skärmat av med stora gallergrindar...

När vi sakta närmade oss såg jag att det var ingen levande varelse som tur var. Utan stora grindar som gapade mot mig. Bakom grindarna som var fastsnurrade med stora plastband som blåste i vinden, hade dom grävt ett jättehål. Vilken tur att det inte var ett monster! Matte skrattade lite åt mig och sa att jag var lite harig. Men det gör inget för min matte säger att jag är världens goaste hund! Jag undrar om alla mattar säger det? Det viktigaste är i alla fall att man menar det och det är jag säker på att min matte gör. Faktiskt säger min husse det också så det måste vara sant. Han kallar mig för världsabästa vovven!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0