tollarcharlies blogg

Nu har vi varit på nya spårkursen för första gången. Och hur kul var det? När vi kom dit gick vi en runda matte och jag, sedan fick jag hoppa in i bilen igen. Då gick matte in i huset. Dom skulle visst ha lite teori eller nå´t. Efter en lång stund kom hon ut till bilen och jag blev jätteglad. Men hon bara slängde in lite papper och sånt i baksätet, sa att hon kommer snart och sedan gick hon igen. Jag såg minsann att hon gick tillsammans med alla dom andra upp i skogen, där jag tycker att det är roligt att vara. Men jag fick inte följa med! Det fick tydligen ingen annan heller, för jag såg inga andra hundar.

Efter ett tag såg jag någon komma och hämta sin hund i bilen och gick sedan upp i skogen. Efter ett tag kom en till och den första kom tillbaka? Men då kom plötsligt matte. Åh, vad jag blev glad. Vi gick upp till skogen och där var alla dom andra, utan hundar. Jag som hade räknat med att få nya kompisar nu.

Vi gick en bit in i skogen och då berättade matte att hon hade gömt min trasa i skogen. Aha, hon hade redan gjort det! Det var därför jag fick vänta i bilen. Då förstod jag att jag skulle börja leta och jag kände doften efter mattes fotspår direkt. Det var bara att följa och rätt som det var låg min trasa där. Matte blev jätteglad, jag tror inte hon riktigt visste var hon hade lagt den själv, men det hängde ett lysande band i trädet ovanför och jag antar att det var hennes kännetecken att hon hade lagt trasan där.

Matte sa att jag var jätteduktig och det sa våran nya kursledare också. Jag var bara lite vimsig innan jag visste vad jag skulle göra. Jag trodde ju att vi skulle vara många hundar, inte bara jag. Men nästa gång så ska vi träffas alla på ett annat ställe. Det ska bli spännande. Det bästa matte tyckte, var att jag inte brydde mig om att det gick två okända människor tätt bakom matte i spåret och att det gick sju stycken till på stigen utmed, utan att jag kunde koncentrera mig på det jag skulle göra. De ni!