tollarcharlies blogg

Neej, nu får jag verkligen skärpa mig. Fy vad jag har blivit lat på att skriva och berätta om vad jag håller på med. Men å andra sidan är det väl inte så intressant att någon frågar efter det heller...

Just nu är det lite stiltje. Matte och husse har äntligen fått huset sålt, så nu är det inte så mycket till städa längre. Som tur är får jag väl säga. För det var lite jobbigt när matte alltid skulle torka och dona så fort det skulle komma någon. Nu gör det inget om det är lite rufsigt i Linas säng. Ja, alltså det är ju den enda sängen jag får ligga i och då bryr sig matte inte om att täcket och överkasten inte är lika fint och slätt som i husses och hennes säng. Där får jag minsann INTE ligga. En gång försökte jag i stugan, men den gubben gick inte. Det var bara att hoppa ner igen. Även att jag försökte göra mig osynlig genom att trycka mig hårt mot täcket.

I vilket fall så har jag förstått att vi inte ska bo kvar här längre. Men jag vet inte riktigt var vi ska bo. Jag har inte fått följa med och titta. Matte och husse har inte själva varit där sedan dom bestämde sig. Hoppas att dom vet vad dom gör!

För två veckor sedan var husse och matte i ett annat land. Jag fick inte följa med. Jag är inte ledsen för det för jag tror att jag hade det mysigare här hemma än vad dom hade. Först var jag hos farmor och farfar, sedan var Simon och Hanna här hemma hos mig. Jag var knappast inte ensam en enda stund.

Det är mycket snö nu och det tycker jag är jättekul. Vi har faktiskt varit i hagen i stadsparken några gånger. Men det är inte alltid det är snälla hundar där. En gång stannade inte matte ens, utan vi bara gick och gick. hon tyckte det var så vackert i stadsparken, men jag var ganska sur, för jag hade hellre velat leka.


Det är inte alla som har så här vackra kvällspromenader mitt i stan säger matte.

Hur som helst så har jag i alla fall träffat Texas och det var jättelängesen. Dom hade inte haft det så trevligt om jag förstod det rätt. Dom hade varit i hagen och träffat en hund som inte var så snäll och ville bråka med Texas. Nu är ju inte Texas någon bråkstake, precis som jag, utan han la sig ner. Den andre hunden slutade inte ändå så att Texas matte fick knuffa bort honom. Då bet han Texas matte! Jag tycker synd om henne, för hon fick åka till människoveterinären och sy i armen. Det kan inte ha varit så roligt. Tänk om folk kunde lära sina hundar att veta hut

Själv är jag ju lugn och beskedlig... men faktum är att både husse och matte har varit lite sura på mig den sista tiden. Dom tycker att jag har börjat slarva med att gå fint i koppel igen. Inte jag, inte! Det är dom som går så sakta!!! Jag önskar att dom nå´n gång ska fatta hur långsamma dom är. För att inte tala om hur mycket det är att nosa på nu när det är snö. Det är ju liksom inga andra dofter, utan bara hundtassar och lite till i snön. Men jag skärper till mig lite ibland, bara för att göra dom nöjda. Det bästa är när dom släpper kopplet, då känns det mycket bättre. Då går jag precis bredvid matte så att hon inte får för sig att gå åt nå´t annat håll.

Förra helgen var min kusse här - Nippe! Han är lite gammal nu, men vad det var kul att han kom hit. Jag blev så glad, så glad. Jag tog det jätteförsiktigt, jag vet att han inte riktigt orkar leka som jag vill.






Jag lät honom till och med äta ur min matskål!